Johanna här med svårigheter att begränsa sig.
Tänkte inleda mitt bloggande med en beskrvning eller snarare presentation, av mig självoch livet i stort men när jag skulle börja slog det mig att något sådant från mig blir fullständigt obegripligt då jag gärna tenderar att sväva iväg och svamla.
Jag tror vi lämnar det där med presentation, det känns krystat och ganska lamt, iall efter att ha suttit här och stirrat på skärmen i 20 minuter utan att kunna klämma fram något som skulle kunna kännas intressant för gemena man att veta.
Ska till farbror doktorn i eftermiddag och förhoppningsvis ger han mig en fin OK stämpel. Eller det är klart att han gör det, hoppas slippa näcka och hoppas att jag inte blir allt för nervös och flamsig, vilket annars är standard vid sådana tillfällen. Vill du se Johanna obekväm, placera henne i ett rum och be henne berätta något om sig själv, handlar det sedan om matvanor och träning blir det riktigt roligt. Vad som utspelar sig kan bara beskrivas som fars, förutom dörrsmällandet och springadet mellan sängarna, det som kvarstår är pinsamt,pinsamt. I det närmaste hysteriskt skulle jag vilja påstå. Tur att jag besitter tillräckligt med självdistans för att inse att jag är ganska tragisk i det avseendet. Ingen falsk ödmjukhet eller jantelag här, självdistans is the shit!
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar