söndag 29 maj 2011

Bara för att jag är så bra!

Otippat att dagens inlägg skulle handla om dagen till ära själv...

Är högst kluven till den här dagen...

Materialisten med huggtänder och horn i pannan skriker Jiiiiippppiee!

Den andra delen som säger att det bra är en högtid för att främja handel och sätta press på ens make/sambo/barn skriker ganska högt den också.

Missförstå mig rätt, jag älskare presenter, jag menar, vem gör inte det?!
Ångesten över att inte veta vem fan jag borde säga "grattis" till och inte bidrar snarare att jag inte säger det till någon alls än att jag säger det till "alla" mammor..
Förresten är inte mors/fars-dag mer än ge-bort-blommor-dag snarare än en ge-bort-dyra-presenter-dag?

Grattis, förresten ett så jävla larvigt ord, jag hatar det!
Det låter mer som någon man spottar ur sig när man har bråttom än något man menar eller säger till någon för att uppvakta... Och nej,det betyder INTE att jag inte vill höra det, men visst låter det lite gulligare/mysigare med "ha den äran" eller "gratulerar"??
Jag är en tant, jag har förklarat det här tidigare så inga höjda ögonbryn här tack!


Kontentan lyder alltså:
Presenter, ja, tack men en blomma är fullt tillräckligt, ett kort duger och ett grattis/gratulerar/ha den äran är ungefär vad jag förväntar mig.
Jag kommer förmodligen inte säga grattis till någon för att jag är fullständigt fet-usel på det.

Nu ska jag skrubba huggtänderna, slänga mig själv i duschen och pudra hornen då mors dag i Gata nämligen firas/spenderas på Ronneby Brunn :o)

Bara för att jag och alla andra mammor är så jävla bra!

BTW, jag säger till när jag har hittat ett effektivt svordoms-filter!

XO


torsdag 26 maj 2011

Makalösa Morgon!

Vaknade på sjukt bra humör idag,vilket aldrig händer, mitt morgonhumör ör är som sagt inte det bästa!
Därför ser jag det i regel som ett gott tecken att jag inte vaknar med tanken på att köra huvudet i toalettstolen.
Mycket av det goda humöret kan ligga i det faktum att klockan stod på 09.28 när jag först hörde barnen idag. De sov, jag sov, alla vaknade utvilade och på solskenshumör!
Kan förutsättningarna för att dagen ska bli fullständigt underbar vara bättre?
Nope!

Hittills har dagen faktiskt varit makalös, jag kan inte hitta en enda sak att reta mig på, ovanligt!
Jag är inte ens sur för att tvätten är nerdammad eller det faktum att posten inte har kommit än.  Vilket brukar vara mer än tillräckligt!
Nej det här är en grymt bra dag!
Allt är bara bra, bra, bra...

Grymt trist inlägg...

Oxrullder a' la Per Moberg nu!


XO

tisdag 24 maj 2011

Egentid, något för en parasit?

Så fort jag gnäller över allt jag måste/behöver/vill/önskar göra är det alltid någon som tycker att svaret på "alla" mina problem är egentid.
Egentid tolkar jag som tid utan barnen och av någon anledning anses det här vara någon slags mirakelkur mot stress, muskelvärk, vresigt humör och sexuell frustration...

Maken står för hämtning av barnen idag och hur tacksam jag än är över att slippa cykla idag och istället hinna med lite av det jag måste/behöver/vill/önskar så får jag dåligt samvete, det kryper i hela kroppen och jag funderar oavbrutet på vad jag kan göra för att tiden ska gå fortare tills de kommer hem.
Jag får absolut noll och ingenting gjort, sitter och tittar ut genom fönstret och räknar bilar som kör förbi på E22:an utanför.

Tänkte gå och in prata med grannen, tänkte vattna, tänkte tvätta, tänkte starta med middagen...
Och jag har alltså varit vaken knappt 45 minuter...

Jag är inte som alla andra....Egentid är ingenting för mig!
Jag behöver barn som skriker högt, som sliter i mina kläder, som vill dricka saft, titta på film, läsa bok, rita och bada samtidigt och som framför allt kläcker ur sig ljuvligheter som "mamma du är toksnygg" eller "mamma du kan ju inte sjunga, tyst du väcker spökena"

Jag har kommit fram till att jag är en blandning mellan Lotta på Bråkmakargatan och någon slags parasit.
Jag menar jag kan allt, vissa saker tar lite längre tid än andra och inte alltid blir resultatet det önskade men jag kan ändå allt!
Men jag behöver ständigt något eller någon som ger mig energi som motiverar mig och som får mig att tänka ett steg längre i stället för att stå och stampa...Ja, jag menar att jag parasiterar på mina barn!

Nu ska den här parasiten ta sig i kragen och förbereda lite middag!

XO


fredag 20 maj 2011

He's got a ticket to ride...

Finns det någon som har en förklaring till hur det kommer sig att jag för tillfället har fått fullständig galen"dille" på Alma Cogan och Cliff Richard?

Och kom ihåg, i Gata finns inga enkla svar!

Är fortfarande på samma ljuvligt ödmjuka sida om humöret idag, funderar på att döpa om mig själv till Megamind, mastermind eller evil genious... Alla tre känns lika träffande idag...Eller kanske inte!
Står här utan ett vettigt svar på någonting egentligen, maken jobbar (och kommer att jobba många timmar till), ungarna är lortiga och ska snart få gå en dust med duschen innan jag kastar dem i säng och sätter mig i soffan med ett efterlängtat glas rött eller kanske lite likör framför "så ska det låta". Då jag jobbat i natt och av dussinet anledningar inte har sovit idag kommer jag somna som en sten och vakna  upp lagom när jag drömt mig igenom drömmen där jag är en gammal tant med knut mitt på huvudet, stickning i knät och katten vid fötterna, sittandes i en gammal (ok den måste inte vara gammal) gungstol. I stället för en hyfsat ung och pigg  kvinna som borde ta sig i kragen och inte somna ifrån ett gott glas rött...


Melankoli kunde kanske bli mitt nya mellannamn, vad sägs om Mastermind Melankolia Gustavsson...
Sant, det rimmar jävligt illa, men vid det här laget känner ni till reglerna...
Min blogg...

 Tack för alla lämnade kommentarer, sinnesjukt att ni väljer att läsa mitt svammel men ack vad jag är nöjd över det faktum att ni faktiskt gör det!

XO

Tro inte att jag vet vad jag menar..

Personligen tycker jag att jag är en ganska "bra person...
Ok ni förstår säkert redan nu att detta inte kommer bli ett inlägg i jante-anda eller med särskilt mycket ödmjukhet heller för den delen!
Faktum är att förutom att jag inte har något körkort så tycker jag faktiskt att jag uppfyller alla kriterier det kan tänkas finnas för hur en vuxen hyffsat stabil och oberoende kvinna ska uppföra sig/reagera/tänka/känna...

Ändå slår det mig titt som tätt... Jag är ett UFO ett fullständigt jävla UFO som tänker konstigt och kan förvandla en diskussion till en monolog utan att blinka, som vrider och vänder på en simpel mening tills jag själv inte förstår vad jag vill ha sagt utan mest bra vill visa att jag har lärt mig ett "nytt" ord eller visa att jag är jävligt duktigt på att få sista ordet. Ibland vet jag inte ens om jag säger det jag tänker eller om jag bara tänker att jag säger det.
Jag tänker i regel mer som en tant än någon som närmar sig trettio, jag har svårt att förstå personer som enbart arbetar för pengarna, jag önskar att mina ensaker fick vara bara mina men samtidigt är jag sjukt intresserad av andras "ensaker"...

Någon som har ett namn på min diagnos?

I alla fall, trots allt en ganska bra person som just idag råkar känna sig manglad, överkörd eller trampad på, av vem? Ganska mycket mig själv faktiskt, har så länge varit säker på att jag vet vad jag vill, varit arg och hyffsat förbannad för att få min vilja igenom. Då det idag plötsligt slog mig att jag faktisk inte har en aning om vad jag vill eller att det jag vill i alla fall inte är det jag trodde att jag ville och att jag nu måste göra ett förbannat bra jobb med mig själv för att komma fram till vad det är jag vill...


Förresten någon som kan ge mig ett konkret svar på vad skillnaden är mellan ragg och flirt. Jag är ganska säker på att jag har bestämt vad jag tycker men efter makens "...för alla män är flirt bara upptakten till ragg..." är jag lite tveksam eller fundersam angående vad jag borde tro...
Man blir väl hellre flirtad med än raggad på...eller?

Tyckte ni det här var ett märkligt inlägg kan jag tala om att utgångspunkten var låååångt värre, inte ens jag fattade vad jag skrev!

XO

onsdag 18 maj 2011

Önskelistan,den inte helt orealistiska varianten!

Följande saker ser jag fram emot med hysteriskt stor förväntan:

  1. Frissan!!! Tid bokad, äntligen, ser för "rälig" ut i huvudet!
  2. Semester, semester, semester!!!
  3. Att ölandsstenen ska vara spårlöst borta nästa gång jag tittar ut genom fönstret, inte för att jag har något emot att forsla bort dem på egen hand men två pajade skottkärror senare var inte maken överdrivet nöjd över min förmåga att göra saker på egen hand....
  4. Att Bosse helt spontant ska börja erbjuda sina tjänster som gräsklippar-man, helt gratis så klart, bara för att han inte ska behöva klippa sin egen gräsmatta tre gånger varje gång för att göra av med all gräsklippar-lust.
  5. Att fem gärna sju kilo ska ha runnit av mig när jag vaknar i morgon...eller ok jag kan vänta till slutet av veckan sedan får det vara nog!
  6. Att svevia ska ta sommarlov! När ska de små otäckingarna förstå  att de är ruskigt ovälkomna här?!
  7. Brunbrända ben och fräknig näsa.
  8. Att syrran ska komma hem... (Jag vet den är uttjatad till max, men som sagt,min blogg, mina regler!)
  9. Att maken ska lista ut precis vad jag vill ha i mors-dag present utan att jag behöver berätta det eller köpa det själv...(Eller hur!!)
  10. Tid på burk, eller tub eller flaska...
Allt för idag!

XO

tisdag 17 maj 2011

Munhugg i Gata

Nellan: Mamma, vad i hela världen skulle du göra utan mig?
Vevar liksom med armarna, lägger huvudet på sned klämmer fram sitt mest ansträngda leende.
Jag tittar på min dotter som jag faktiskt älskar långt bortom allt förstånd och tycker tyst för mig själv att wow vilket ögonblick vi delar nu...
Jag: Jag skulle inte klara mig utan dig smulan!
Dottern ändrar ansiktsuttryck, ni vet som att trycka på en knapp har hon plötsligt kolsvart blick och en allvarlig rynka mellan ögonbrynen, hon stampar med foten och höjer rösten.
Nellan: Men glöm mig för satan ingenstans då!!!!!

Seriöst, finns det någon, någon rar underbar människa som har ett svar som ens är i närheten av vettigt på vad jag borde svara eller tycka om det där...

I alla fall anstränger jag mig för att inte anmärka på svordomen utan väljer att plocka fram min allra kärleksfullaste blick och ömmaste tonläge.
Jag: Men jag har väl aldrig glömt dig någonstans.
Nellan: Nej, det skulle inte vara coolt....

Alltså på riktigt, vadå coooooolt?!!!
Sväljer lite passiv aggressivitet och känner hur det värker i käkarna när jag har fastnat i ett högst obekvämt leende. Egentligen borde jag sett mig som besegrad men min sjuka drift att vilja ha sista ordet fick mig att fortsätta
Poängterar alltså att den här djupa(????, vilket jävla skämt) diskussionen som jag var tvungen att vinna, förde jag med min treåriga dotter...Insane!

Jag: Men gumman,man glömmer inte de som man älskar.
Dottern fortsätter att blänga på mig men någonstans tycker jag mig se att hon veknar en aning.
Nellan: Men mamma du är ju så bortglömmig (fri översättning från min sida leder till glömsk)
Jag: Bortglömmig??
Dottern inser nog att hon inte vinner den här diskussionen genom tjurighet för återigen trycker vi på ovan nämna knapp och hon lägger huvudet på sned och ler.
Nellan: Men jag älskar dig i alla fall...

Mina motargument rann av mig..

Over and out!
XO

måndag 16 maj 2011

Toy Story a la Gata


Man kunde ju tro att det hade framgått tydligt och klart att leksaker som låter inte är min melodi (ordvitsar var visst populärt :o)! )
Läs inlägg "Cirkus Gata" om du tvivlar!
Emellertid har barnen en imponerande modig faster... Eller så är jag helt enkelt inte så skrämmande. Gillade epitetet "Myra" jag fick av en kär arbetskamrat förra veckan, kanske skulle döpa om bloggen till "Myrans memoarer" Gillar hur det låter...

Tills för några dagar sedan var de här "traktorerna" favoriteleksakerna här hemma och det kändes som att jag var mer än villig att bjuda dem på en flygtur ut i åkern och beslutet kröp väl närmare och närmare för varje "Vrrrrrrrrroooooom, Catepillar" jag hörde.
Men sedan hände något plötsligt!
Killarna insåg att de blivit gruvligt lurade och orättvist förda bakom ljuset!
Deras traktorer ryms i handen...
Den här, som de upptäcket under lyriska tillrop fick dem att inse att faster gravt underskattade deras förmåga att framföra ett fordon av den här kalibern...


Nu hoppas David med den här blicken att hans kära (?) faster ska inse att det enda sättet att ta sig ur den här situationen helskinad är ett löfte om motsvarande som på bilden ovan.



XO

lördag 14 maj 2011

Kvinnans lott eller livet som hustru!

Som nyförälskad 20 åring blev jag ordentligt nedtryckt i skorna av en manlig arbetskamrat som menade att kvinnor bara vill gifta sig eftersom de inbillar sig att det är det enda sättet att hålla romantiken vid liv, att det inte fanns en enda kvinna som tänkte praktiskt eller rationellt  är det komtill äktenskap utan snarare gifte sig med första bästa och hoppades att saker och ting skulle gå bra.
Nu är inte det här den ordagranna versionen.
Behöver jag säga att den här mannen så vitt jag vet aldrig har haft ett stadigt förhållande?
I alla fall, jag hade inget bra svar på hans "påhopp" och så där lagom konflikträdd som jag är höll jag mig ifrån att klösa ögonen ur honom.

I vanlig ordning kommer jag långt ifrån det jag faktiskt tänkte skriva om.
Kanske finns det fortfarande en liten grupp kvinnor/flickor som gifter sig av romantiska skäl, en idé om ett liv på rosa moln, vad vet jag, jag planerade ett bröllop med nykläckta tvillingar och befann mig mer eller mindre i någon form av koma tre månader innan bröllopet!!
I alla fall, faktum är att vi rekommenderas att gifta oss, av praktiska, ekonomiska och trygga skäl, att man sedan gör det med en person man tror sig vilja leva resten av livet med är väl snarare en självklarhet än ett alternativ!?
Det här leder mig osökt in på hur livet som hustru (giftevis sambo med) faktiskt ser ut. För säkerhets skull och för att undvika att ni tror att jag gör en rad felaktiga generaliseringar vill jag förtydliga att när jag skriver man menar jag i själva verket jag!
Många gånger hör man talas om yrken som kräver multikompetens eller fraser som formell kompetens är att föredra men även reell kompetens...
När man sedan tänker på vad man som hustru ska klara av för att hålla hemmet i ordning, fostra barn och vara en kärleksfull hustru är det svårt är att inte dra slutsatsen att få är som kompetenta som vi kvinnor. Missförstå mig rätt, många män är kompetenta inom de områden jag kommer att lista strax, skillnaden är den att kvinnor kan skilja på och väva samman kompetenserna genom någonting som kallas simultankapacitet....

 Inom följande områden anser jag mig besitta en mer eller mindre bred kompentens! (Tillräcklig på alla punkter)
  1. Kock/kokerska/kallskänka, beroende på efterfråga antar jag.
  2. Städerska.
  3. Barnskötare
  4. Trädgårdsmästare
  5. Snickare
  6. Djurskötare
  7. Ekonom
  8. Personal Shopper
  9. Frisör
  10. Sekreterare
  11. Rådgivare
  12. Inredare
Samtidigt som man sköter det arbete man faktiskt får betalt för att göra!

Det som gör saken så jäkla rolig är att man förväntas klara av det här med ett leende på läpparna, glimten i ögat med tillräckligt mycket energi över för att orka föra normala samtal och dessutom ska man någonstans hitta lusten att hålla sig fräsch, typ duscha en gång om dagen! Och min vänner inte att förglömma! Som hustru förväntas man även ha en aldrig sinande sexlust! (Eller hur!)
Man ska vara trevlig och ljuv, man ska inte skriva beska blogginlägg som maken sedan kan använda som argument att tjura över om framför allt, man ska inte prata öppenhjärtligt med någon av hans vänner/anställda! Daniel, din förrädare! ;o)

 Allt det här till trots kan jag bara konstatera att jag är oändligt lycklig i mitt äktenskap, jag har turen att ha gift mig med den enda man jag vill leva med (och som står ut med mig). För min del blev äktenskapet precis det jag hoppats och drömt om!

XO

måndag 9 maj 2011

Jag är inte klok...

Men visdom är tydligen något man samlar på sig genom att dela med sig..

Visste ni förresten att det finns ett "erfarenhets-lexikon"? Något av det mest värdelösa jag har läst!

I alla fall, ska vi kalla det här inlägget något så är just erfarenhets-lexikon det första jag kommer att tänka på, dock, ska väl tilläggas, väldigt mycket i korthet!

Följande har jag lärt mig/kommit fram till under dagen:

  1. Att vila i solen kan bara beskrivas som himelskt skönt, att somna i solen, ja, inte fullt lika skönt! (Nu i alla fall).
  2. Att klippa ner klätterosor barfota, endast iförd bikini (som om att sovandet i solen inte gjorde tillräckligt med "brännan") Är bara idiotiskt! Seriöst, varför stoppar ingen mig!
  3. Är man inte helt säker på om man har fällt upp trappstegen (den höga trappstegen) Så är det klokast att stanna på marken!
  4. När dottern skriker "Jag hatar ugglor, slå ihjäl den jävlen" så är det i själva verket humlor hon pratar om och det är fullt möjligt att den sitter på din skinka och att ungen kommer att "daska" till dig så att du tror att den aldrig ska sluta dallra. Huruvida humlan överlevde eller inte har jag inte full koll på, får lov att återkomma till den punkten! 
Som ni säkert förstår har dagen varit givande och rofylld!

XO



söndag 8 maj 2011

Mercy ****

Dags fö ett erkännande från min sida!
Fram till igår eftermiddag när maken slänger till mig en pik om storhandling på Maxi har jag varit helt och hållet övertygad om att det enda han klan använda datorn till är att kolla lite på blocket.
Jag menar karlen lyckas inte ens logga in på sin mail och med jämna mellanrum måste jag påminna honom om vilken adress han har.
Ähh, shit, det här skulle ju vara ett  snällt inlägg, skärpning!!

I alla fall, aldrig någonsin inbillade jag mig att han läste bloggen, inte heller att han uppfattade det hela som "inte särskilt smickrande"
Frustration på hög nivå nu då jag inser att jag är skyldig honom ytterligare en ursäkt...Mamma, lövsbiffsgryta hänger otroligt löst i Gata inom det närmaste kan jag säga.

För att förtydliga vilken fantastisk man jag har tänkte jag lista några av de saker den stackaren måste stå ut med (möjligt att det här liknar ett tidigare inlägg)
  1. Mitt extremtaskiga morgonhumör.
  2. Det faktum att jag kan svänga från nöjd till rabiat inom loppet av ½ minut utan att jag själv inser vad som händer. BTW "rabiat" är nya favvoordet i Gata, tänk vad man lär sig av låtar som "varför pruttar morsan"
  3. Jag pallar inte tystnad. Är inte TV:n på lyssnar jag oavbrutet på musik.
  4. Jag vill ha miljoner saker gjorda och fullt allvarligt förstår jag inte att jag ska behöva säga det. Han SKA förstå det i alla fall!
  5. Jag fattar gärna beslut på egen hand utan att ge honom utrymme för en åsikt. Skulle det komma en åsikt i alla fall, ja, då blir jag rabiat, maken ser skamsen ut och tror att det är han som har gjort fel och JAG får en ursäkt. Fråga inte hur det går till men jag gillar det!
  6. Vi har tre katter, maken ville ha en.
  7. Jag kallar honom, gammal, tråkig, gubbe, gråhårig, pucko, egoistisk, och en rad andra  osmickrande adjektiv mer eller mindre konstant. Skulle han ens yttra något sådant skulle stackaren få sova på soffan eller i dotterns säng. Han gjorde misstaget att kalla mig omogen vid ett tillfälle. (Gunilla, kanske minns, Algutsrum, telefonsamtal från Lina och ett illvrål av lyckokaraktär efter läggdags). Det är jag tillräckligt långsint för att fortfarande dra upp om han gör något jag ogillar och jag tror det är över 7 år sedan han sa det.
Vad jag vill ha sagt även om det är luddigt och otydligt, är att min man inte har det så lätt, jag är inte helt lätt att leva med och hur smickrande det än är att flertalet tycks tro det kanske det är lika bra att vara ärlig och erkänna att enda möjligheten att jag skulle kunna beskriva som en ängel av något slag så är det av den sorten med glorian kraftigt på sned!

XO

onsdag 4 maj 2011

Bortom all rim och reson!

Att vakna på taskigt humör är inte helt ovanligt med tanke på vilket morgonhumör jag besitter så egentligen blev jag väl inte särskilt förvånad över min oförklarliga ilska mot allt och alla när jag slog upp ögonen i morse, tänkte att det går över...
Vilket skämt!

Vore jag på sämre humör skulle jag troligen gå upp i rök, jag är säker på att det faktiskt pyste ur öronen när jag stod framför badrumsspegeln, doppade huvudet i handafatet och släckte den värsta branden.
Har hittills idag ringt och skällt ut (stackars, har inte helt bestämt mig) maken vid två tillfällen men kan inte påstå att ag är helt på det klara varför, inte han heller förmodligen.
Nellan har bara oförstående stirrat på mig när jag förklarade att det rakt igenom är ett straff att födas som kvinna och att män bara finns där för att späda på pinan ytterligare.

Har sorterat anledningarna till att jag tror att jag är på taskigt humör och kommit fram till följande:

  1. Det regnar!
  2. Tvättmaskinen håller troligen på att haverera då den låter tillräckligt högt för att barnen faktiskt ska börja gråta!
  3. Jag vill gå ner i vikt och sitter ändå och trycker i mig tårta (idag igen!!)
  4. Syrran sitter i sitt jävla England!
  5. Det dammar så förbannat från grusvägen, där vartenda arbetsfordon som arbetar med avloppsgrävningarna envisas med att köra trots att det finns två utfarter till, på E22:an som är asfalterade, att jag inte kan hänga upp tvätten ute. (När det inte regnar)
  6. Får inte igång pyssel-lusten, funderar på att elda upp scrap-prylar till ett värde av 7-8000 som bara ligger och skräpar!
Konstigt, inte en enda anledning är makens fel...
Inte ens om jag anstränger mig kan jag komma fram till en enda anledning till att skälla ner honom, WTF måste be honom om ursäkt...Hoppla där har vi nummer 7 på listan: Jag måste be honom om ursäkt, jag som hatar just det!!

För ett mer positivt inlägg var god och sök upp en happy-blogg eller återkom när jag börjar likna mig själv igen!


tisdag 3 maj 2011

I Gata finns det Två Blåbär!


När jag vaknade på morgonen för exakt två år sedan var det som en högravid helt knäckt knippe nerver som inte kunde föreställa sig något värre än att tvingas spendera resten av graviditeten på sjukhuset. Att jag kunde blivit mamma igen innan dagens slut slog mig aldrig, men det blir inte alltid som man har tänkt sig!

Idag vaknade vi och förberedde födelsedagsfrukost a la scones och varm choklad, hissade flaggan och öppnade presenter!



Mina fina killar fyller 2 idag  och samtidigt som jag försöker försonas med tiden som rusar alldeles för fort är jag idag den stoltaste mamman i världen!

XO

måndag 2 maj 2011

Ett ganska onödigt inlägg!

Den här veckan lyssnar jag fullständigt sönder:
  1. Highway to Hell - AC/DC
  2. Bad To The Bone - George Thorogood And The Destroyers
  3. Bad - Michal Jacksson
  4. Cray train - Ozzy Osborne
  5. Welcome To The Jungle - Gun's And Rose's
  6. Back In Black - AC/DC
  7. Thunderstruck - AC/DC,
Varför?
Megamind
Helt klart coolaste barnfilmen jag haft den goda smaken att införskaffa, med citat som "There is no easter bunny, there is no tooth fairy and there is no Queen of England, this is the real world" och med, en för mig lagom stor portion med ironi och dessutom ett grymt soundtrack gör det inget att Nellan tittade på den tre gånger igår!

Klicka på länken om du är i behov av ett gott skratt, skulle du inte tycka att det är roligt är det beklagligt.


Jobbar på ett inlägg med lite mer substans än så här men motivationen är på bottennivå!

XO