Bloggrape

Jag älskar min syster mer än allt här i världen! Vilken tur att jag är hemma nu så hon slipper gråta över att jag sitter i mitt England ;)


/Stolt Syster, Linis

Welcome To My Silly Life!

För att en cykeltur på 4 km ska ta 1½ timme krävs det egentligen inte så mycket.

Det här konstaterade jag högst motvilligt under gårdagskvällen.

Jag är van vid att färdas by bike med Nellan i en stol bakom mig och killarna i en cykelkärra. Mycket smidigt på alla sätt och vis!

Igår skulle vi cykla genom skogen den dryga halvmilen för att följa med syrran som skulle spela match. När jag satte mig på cykel(jäveln) slogs jag av hur trögt det gick men tänkte att jag var snormätt efter middagen och att det skulle ge med med sig...Ja just det!

Ganska exakt halvvägs och alltså mitt ute i skogen upptäckte jag att det händer absolut noll och ingeting när jag trampar, det här efter att det successivt blivit mer och mer trögt att trampa.

Jag hoppar av med tanken att det säkert bara är kedjan som hoppat, och det är nu det riktigt roliga börjar.

Nr 1 Det är en jävla massa mygg i skogen!

Nr 2 Ungarna är inte stormförtjusta i att jag stannar. Med stormförtjusta menar jag här att det genast börjar sparka och vråla "dumma mamma" i kör!

Nr 3 Syrran måste cykla i förväg och lämnar mig följdaktligen ensam mitt ute i skogen!

Nr 4 Kedjan hade INTE hoppat!

Någon rostfri löjlig "plupp" som jag gissade hörde hemma någonstans på bakhjulets nav hade trillat bort.

Börjar ungefär här att tänka att jag måste andas lugnt och sansat och tvingar mig själv att räkna till tio

.

Fundera först på om jag ska vända och gå hem, men näää, hade bestämt med maken att vi skulle träffas på Norrvallen (fotbollsplanen) så jag tänkte att då vi mer eller mindre befann oss halvvägs att jag skulle gå, vilket till en början (läs fem meter) gick ganska bra...

Sedan lossnar cykelkärran, ja eller fästet till cykelkärran.

Där brister det fullständigt!!

Nellan vrålar att det går för långsamt, David ropar efter Lina och Adam frågar efter fotbollen sjuttioelva gånger inom loppet av min långa, långa svordomsramsa.

Ringer maken och svär ännu mer (läs skriker som en jävla galning) maken som i sin tur undrar vad han ska göra åt saken då bilen står på verkstad och lastbilen mer eller mindre var ett plockepinn som han och D höll på att montera ihop igen.

Jag andas igen och biter mig i tungan, någonstans långt inne (förbannat långt in) hör jag  en liten röst som säger att det faktiskt inte är hans fel.

Ringer här mamma och leverera ungefär samma visa, kanske lite mildare...mamma som lovar att lösa det hela, ska ringa upp strax igen.

Lägger på, svär en liten ramsa till, som om det skulle göra något bättre, kom på att jag hade släppt ner Nellan och upptäcker nu att ungen är borta (!!!!!!!!!) vart kunde hon ha tagit vägen liksom?

Ett äldre par passerar och tittar på mig som att jag vore sinnesjuk! De hade säkert hört mina svordommar på långt håll...

Ser hur myggen käkar på killarna som börjar se ganska lidande ut och vrålar efter Nellan att det fanns troll i skogen, hon kom snabbt tillbaka....

Kikar lite till på kärran, fästet och remen och tänker för mig själv att det vore själva faaaan om jag inte skulle klara mig själv. Plockar ur killarna ur kärran, big misstake!

Lyckas fästa kärran med säkerhetsremmen någonstans där man absolut inte ska fästa den och tänker att det går säkert bra, bara vi går.

Mamma ringer upp mig och vill veta vart vi är, jag säger att jag löst problemet och ber om ursäkt för att jag strular som vanligt.

Märk väl, jag är sjukt medveten om hur sanslöst korkat det här var. 

Lägger i alla fall på och börjar traska, försker få ungarna att gå någorlunda raskt så att myggen inte ska festa loss på oss ordentligt.

Nellan bryter ihop, benen höll visst på att gå av...eller hur!

Sätter henne i stolen och tänker att så länge killarna vill gå så går det ju bra i alla fall.

Killarna ville inte gå längre, när syrran fick åka insåg de att gå var en slags utdragen tortyr från deras hemska mamma.

Funderar på hur fasiken jag ska lösa situationen när killarna står och drar mig i varsitt byxben och ihärdigt upprepar "åka åka åka åka" Slänger ett par blickar på cykelkorgen Ooohhh, ja, precis det! Hystar upp dem och går en liten bit till.

David sparkar ur Adam, jag fångar Adam och cykeln välter.

Nästan som i ultrarapid fångar jag upp David och tar emot Nellan med benet innan jag sparkar och slår på cykeln en stund.

Ger fulla fan i om det var lämpligt eller inte. Sätter killarna i kärran, Nellan i stolen och går sedan.

Och det hela gick förträffligt!

Nellan höll tyst, killarna satt som små ljus och jag insåg att jag var  tvungen att ringa maken och be om ursäkt, gjorde nästan det, ringde och talade om att jag hade lugnat ner mig igen!

Missade 20 min av fotbollen, är för tillfället en cykel fattigare och vet inte riktigt hur jag ska övertyga Nellan om att det inte finns några troll i skogen...Annars tycker jag kanske inte det hela var så farligt så här dagen efter!

XO



Svärmor och jag on tour!

Har efter ett rejält psykbryt spenderat dagen med svärmor, vill bara poängtera att hon INTE föranledde det här brytet,mest livet i helhet som gav mig  käftsmäll igår och om sanningen ska fram var dagen och sällskapet förbannat välbehövligt då jag jag egentligen bara ville gräva ner mig.

Anledningen är väl den att sommarhalvåret i Gata betyder att jag i stora drag får nöja mig med att träffa maken i fem-minutersintervaller och om jag har tur en hel dag i veckan...

Jag kan inte nog poängtera att det här inte är ett sätt att visa mitt missnöje över situationen, läs inte in för mycket i det här nu FFS!

Men ibland blir det lite för mycket när jag  är lite för trött lite för länge med lite för understimulerade barn!

Igår var det definitivt en sådan dag!

När maken är smidig nog att ringa och leverera följande mening: "Ja, du kommer inte gilla det här men jag ska köra (läs jobba) i morgon" efter att jag faktiskt knappt sett röken  av honom sedan i måndags, ja, då blir det helt enkelt lite för mycket.

Utökar man dessutom ekvationen med den lilla, lilla detaljen att jag gått av ett nattpass och inte kunnat sova en blund...Ja, då brister det helt enkelt.

Alla ni som har sagt att det vore intressant att se mig arg eller inte tror att jag på riktigt kan. HAAHAHAHAA!!! Säger jag bara.

De gånger jag förtryckt ilska pga min egen ovilja att behöva be om ursäkt för något jag eventuellt säger i stridens hetta kom ut i ett svep och jag är rädd att jag idag/imorgon har ganska mycket att be om ursäkt för... Bara att tugga i sig antar jag!

Meeen, då dagen utvecklades till något mysigt, givande och hmmm, oväntat kanske, ja

då kan jag inte gnälla i alla fall!

Nu vill jag inte att någon ska inbilla sig att det här är något allvarligt eller tycka att jag hänger ut min "stackars" man, fullständigt onödiga reaktioner!

Hade det varit allvarligt kan jag garantera att jag inte hade slängt ut det på min taffliga lilla blogg  och tro mig jag hade aldrig skrivit något orättvist om min man. Vad som levereras är bara sanning och till er som eventuellt tycker att jag är orättvis; walk a mile in  my shoes!

XO

Otrogen...

Tror jag måste ta och inleda vissa överläggningar med min kära make...

Jag vet inte hur det är med er men jag antar att ni som är gifta är säkra på era partners?! Jag kunde inte vara mer säker på min och jag vet att det är ömsesidigt. Jag kan med enorm, typ gigantisk säkerhet lova att otrohet oss två emellan är något så främmande att det aldrig skulle förekomma (och då räknas inte lastbilar eller något annat dieseldrivet in i ekvationen)...Även om vi ibland bjuder in till tämligen tvivelaktig jargong när det kommer till just den biten!

Vad vi däremot alltid har varit överens om är så kallade frikort, jag har alltid haft ett och maken har haft tre så länge jag kan minnas, samma!

Nu har jag dock kommit fram till att mitt gamla frikort börjar bli lite trist, därför planerar jag att byta ut honom mot något lite fräschare, maken brukar inte var omöjlig men det känns som en god idé att ta upp ämnet innan jag byter, jag vill ju inte hamna i onåd med honom...

I alla fall, tänkte dela med mig av den lilla raringen...

Mitt Frikort to be!

Om någon undrar så, ja det är pojken i mitten, han med gitarren och mikrofonen...

Nu när jag sitter här och funderar känns det ändå lite orättvist att maken har tre, jag borde ju faktiskt kunna unna mig i alla fall en/ett till...Inte sant?

För att jämna ut det hela skulle jag kunna tänka mig snubben i det här klippet också...

Veckans bubblare

Ok, om det nu fortfarande är någon som tror att det ligger någon som helst substans bakom mina uttalande här ovan, det är fritt fram att lämna en kommentar så lovar jag att reda ut eventuella oklarheter...

XO

Rekord-dag!

Hörde på radion i morse att de diskuterade rekord, idag mina vänner har jag slagit ett eget rekord...

I antalet klipska idéer som utfaller inte helt klipskt i praktiken...

1. Att i ett lite svagt ögonblick ge dottern en märkpenna och en katalog och kläcka ur sig följande "Om mamma får gör färdigt det här kan du sätta en liten prick vid de saker du önskar dig när du fyller år?", Tanken här var förstås att dottern skulle sitta som ett litet ljus, vilket hon förvisso gjorde och sedan när jag var färdig skulle hon följa med ut i trädgården och helt ha glömt allt om födelsedag och "allt" hon ville ha...För så går det ju till!?
2. Ge barnen varsin håv med förevändningen att de kunde fånga/jaga fjärilar...Hahaaa..Det var roligt en halv minut sedan kom mina gatsmarta ungar på en annan mycket roligare lek. Nämligen se hur många av mammas blommor som står kvar om man klipper till dem så hårt man kan...Efter en ordentlig omgång från främst dottern fann jag till  min förskräckelse att stormhatt, stockros, rosenkrage och riddarsporre fått ett helt nytt,  kanske lite exotiskt (?) utseende! Inget jag uppskattar!

Nu mottaget jag mer än gärna konstruktiva tips på hur jag kan sysselsätta mina bedårande små monster så att jag kan få gräva mina rabatter innan jag får spader fullständigt!

Och nope nix och nej tack för tips om sele, lekhage och elstötar...Har redan funderat över det här och efter noga övervägande kommit fram till att inget av det i alla fall skulle fungera...

Music update!

Det finns vissa saker jag inte tååååål, som får mig att vilja kräkas eller vända ut och in på mig själv, ja faktiskt!

Det finns fler saker som gör mig galet lycklig och sprallig, vi börjar med det förstnämnda tycker jag!

Innan jag börjar är det lika bra att jag ber Lina om ursäkt, jag vet att du älskar

Jag måste ringa Carina

men det går helt över mitt förstånd hur någon klarar av att lyssna på det där utan att uppfatta det som något annat än tortyr, seriöst någon får hellre rycka bort mina tånaglar än tvinga mig att lyssna på det där!

Det gör ont i öronen att lyssna på och ont i ögonen att se på!

Hittills tror jag inte att jag har sett eller hört en dansbands sångare som inte kraftigt överskattat sin egen utstrålning, karisma eller förmåga att ta en enda ton rätt, i alla fall inte alla tre samtidigt!

På riktigt, varför skulle jag vilja kolla på en överviktigt karl i alldeles för liten skjorta och cowboy hatt som sjunger på skittaskig svengelska?

Och kom inte och säg att det finns självdistans eller ironi där inte, den gubben går inte!

Ok,ok hade jag kunnat/viljat/orkat bry mig om att lära mig att  dansa såååååå kanske kanske att jag skulle finna något som helst intresse i den här för mig fullständigt irriterande, överflödiga, urvattnade genre men...Nääää!

I stället är jag ordentligt biten av ett envist country-kryp....Ja, eller hur!?

You belong with me

Jag vet att det kanske kan vara lite udda att jag säger att jag inte vill titta på en karl men gärna kollar på en blondin som hoppar runt i sin säng med en hårborste i högsta hugg men det är inte riktigt min poäng och väljer ni att hänga upp er på småsaker har ni inte bara gått fel utan ordentligt vilse...Och ja, helt ärlig stör jag mig på att killen/pojken/mannen ser ut som en liten barnrumpa vilket de alltid gör i krussidull-videor!

 Jag har tidigare hävdat att jag inte är någon romantiker av det mer storslagna slaget men...lite vardagslycklig kan väl unna sig av att bli av lite fjortisromantik i alla fall?!

Och ja jag inser att det är stereotypt och bla bla bla men...min blogg mina regler!

Dagens regel lyder som följer:

Vill jag racka ner på en "artist" utseende helt utan grund för att i nästa sekund hävda att jag inte bryr mig om det samma hos en annan är det helt ok!

Ville mest konstatera att det är grymt bra gräsklipparmusik och betydligt bättre att gå och nynna på än "tonight I'm fucking you" vilket lätt blir ganska pinsamt...Helt annat inlägg!

XO



Mina jag och min sommar...

Känns knepigt att skriva blogginlägg när man mest är arg på allt och alla, blir ju liksom inte den där härliga positiva stämningen  då, mest därför jag inte synts eller hörts av på sistone. Blir förbannad av att jag inte kan titta ut genom fönstret utan att se ett orangefärgat plåtskrälle som ägnar sig åt att gräva upp vår uppfart.

Att jobba natt men inte få sova på dagarna är inget jag rekommenderar, man kan lugnt säga att alla villfarelser om att jag på något sätt skulle klara mig på max två timmars sömn/11 timmars arbetspass, de är lååångt borta sedan länge och (håll i er nu) jag är för tillfället förbannat sliten!

Idag har de dessutom lyckats parkera den där plåtburken så klockrent att jag inte kommer in till kycklingarna/hönsen.Trodde att jag åtminstone skulle få sova i helgen när jag jobbade, men ack vad jag bedrog mig, grannarna tyckte det var en skitbra idé att klippa gräsmatta...med två gräsklippare på tre håll, samtidigt, klockan nio på morgonen (slutar jobba8.15) för att sedan köra varv på varv med sin lilla trädgårdstrakor med någon jävla borsthistoria påkopplad där bak och alltså sopa gräsmattan ren!

 Seriöst!!! Varför liksom?

Men...någonstans  finns det ju faktiskt en liten optimist (den där äckliga sorten) i mig också, insåg i morse att jag har följande saker att se fram emot.

1. På lördag kommer Lina HEM!!! (ok behöver egentligen  inte mer på den här listan men kan inte låta bli!)
2. Vattenfestival tillsammans med alla andra kommuninvånare. Skiter i om jag är för gammal. Jag SKA dregla åt Eric Saade!
3. 23 juli, Gulfågelaren, Håkan Hellström & The Ark! Min mors dag present, fullständigt oväntad btw, har en så jävla bra man!
4. 24 juli, barndop och jag blir gudmor åt min fina lilla systerson! Vem håller mina barn i kyrkan???
5. Ljumma bad nere i viken om sommarkvällarna.. Med eller utan vattensnokar!
6. Semester!!!
7. Östersjöfestivalen, Tossiga bonnadan, Lövmarknad samt sailet...Nåja något av det i alla fall!
8. Få skörda alla grönsaker jag strör kärlek och stora mängder vatten över, potatisen blommar, jordgubbarna är redan röda och sockerärtena skjuter iväg, bland annat.
9. Rensa ogräs, knalla runt barfota och lära Nellan hur man binder kransar av tusenskönor!
10. Sitta ute i trädgården långt in på småtimmarna, dricka massa vin och prata tills käkarna hoppar ur led eller maken får tyst på mig!

XO