Som jag har nämt tidigare är jag smått beroende av musik.
Det gäller i synnerhet när jag står i köket, så idag när jag stod och bakade stod datorn på och jag sjunger intet ont anande med till en av Taylor Swifts låtar (fattar inte varför jag snöat in så fullständigt på henne...) och jag vill bara tillägga att jag inte inbillar mig att jag kan sjunga, jag var med i en kyrkokör när jag var yngre men det vara bara för att man fick åka gratis till Liseberg...
I alla fall, ungarna sitter vid köksbordet med varsin isglass och dottern ropar högt för att överrösta min skönsång(??????)
"Mamma du sjunger så vackert att jag får ont i öronen"
Mina slutsatser runt det uttaladet lyder; antingen är min dotter en naturbegåvning när det kommer till ironi och sarkasm eller så vet hon helt enkelt hur man levererar en komplimang, alternativt trodde hon kanske att det framkom att jag sjunger uselt...
Helt klart är det i alla fall att jag inte kommer att sluta sjunga med hur hemskt det än låter, får helt enkelt komma på ett sätt att kompensera dottern!
All you're ever gonna be is mean...
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar