Smygneurotiska jag...

Hoppade nästan ur brallorna för en stund sedan, ibland arbetar hjärnan långsamt men när det väl börjar snurra där uppe tycks det mesta ta spinn så att det sjunger i nervtrådarna. 

Måste varna er, skriver inlägget på två munnar vin så håll i er för att hinna med här;

Kommer ni ihåg Ally McBeal? Smått neurotiskt advokat ständigt med musik och dansande bebisar i huvudet?

Hos oss var det Tv-serien som gjorde att mamma tämjde på gränserna angående när lampan skulle vara släckt på kvällen (Herregud vad gammal jag håller på att bli) Såg i alla fall fem minuter av ett avsnitt härom morgonen utan att reflektera särskilt runt det. Men ikväll när jag damsög, som vanligt med hörlurarna runt huvudet som en annan byfåne, och musik på öronbedövande volym (Hello Tinnitus) 

Alltså det här är så långsökt att jag inte riktigt vet hur jag ska knyta ihop säcken. Jag skulle inte påstå att jag ser dansade bebisar eller diggar loss tilll "Hooked on a feeling"  (Det vore ju stört på riktigt!)

Jag skulle inte heller påstå att jag har ett ledmotiv eller en låt som fungerar som ett mantra i huvudet.

Vad jag skulle vilja påstå är att jag för varje liten sak har en särskild sorts musik som jag nästan per automatik slår på vid olika givna tillfällen. Inte särskilt konstigt egentligen så varför jag nödvändigt skulle dra upp den här parallellen vet jag inte riktigt, kanske mest för att bevisa att jag inte är särskilt störd kanske. Om man jämför med en fiktiv kvinna påhittad för att få oss alla smygneurotiker att må lite bättre.

Så till poängen då, en lista!

Egentligen är jag nog ganska känslig för ny musik, radiohits som jag kan spela sönder på några dagar och sedan få spykänslor av så fort jag hör den igen. Ungefär som med Kristina Lindberg, detta anskrämliga skämt till sångerska, förlåt, anskrämliga, pinsamma skämt till sångerska ska det ju va! (Fast henne har jag förstås aldrig själv spelat)

Ok, back till listan då.

Som jag sa delar jag gärna in musik i genre efter när jag lyssna på den och även om jag gärna lyssnar på nytt finns det några stadigt återkommande favoriter som jag vänder mig till dagligen (tror jag!)

1. Taylor Swift, orubblig här, till er som inte upptäckt henne; Vakna dönickar!

2. John Mayer, 

3. Tim McGraw

4. il Divo

5. Kelly Clarkson

Ok listan skulle kunna göras längre, men poängen skulle liksom försvinna på vägen.

På något besynnerliogt sätt är det här musik som återkommer utan att jag tröttnar. Musik är för mig bitvis synonymt med syre men syre är värdelöst om  man inte förvaltar det rätt. 

För mig är musik en livlina när jag inte själv kan sätta ord på hur jag tänker eller känner, när koncentrationen sviktar eller när jag behöver sluta mig i min egen bubbla. 

Ovanstående lista kan utvecklas på följande sätt;

1. Taylor, började jag lyssna på främst på grund av hennes träffande texter. Här får jag utrymme att andas, jag kan till stor del texterna utantill och de fungerar nästan som ett uppslagsverk, jag kan antingen förstärka eller utplåna en känsla genom att låta mig själv landa i låtarna.

2. John Mayer, lite samma sak men här finns det nästan givna tillfällen snarare än känslor. Sitter jag vid pysslebordet nynnar jag troligen på en av hans låtar eller om jag måste frammana lugnm inombords.

3. Tim Mcgraw, herregud säger jag bara, behöver jag en anledning till att dra lite på smilbanden hittar jag det här, samma sak om jag behöver lite extra "pepp". ovärderligt!

4 Il Divo, de på listan som funnits med längst, fungerade som "badkarsmusik" då vi bodde i lägenheten men senare som lite av en "triggare" . Svårt att förklara men om något har legat och gnagt som jag inte riktigt har kunnat precisera eller om jag känt att jag måste dra ur mig gråten (Som när morfar gick bort) så plågar jag mig med det här. Jag har riktigt taskig koll på större delen av texterna men det fungerar ändå.

5. Kelly Clarkson då ; Jag-är-så-förbannad-att-jag-inte-kan-prata-utan-att-säga-något-jag-måste-be-om-ursäkt-för-musik. Ofta använt verktyg! Alternativt använt vid städning eller promenader, på CT:n.

Nähä, nog med den här analysen, ha en tokmysig fredagkväll, det ska jag ha, vid pysselbordet men min buddie Tim!

XO