Dags fö ett erkännande från min sida!
Fram till igår eftermiddag när maken slänger till mig en pik om storhandling på Maxi har jag varit helt och hållet övertygad om att det enda han klan använda datorn till är att kolla lite på blocket.
Jag menar karlen lyckas inte ens logga in på sin mail och med jämna mellanrum måste jag påminna honom om vilken adress han har.
Ähh, shit, det här skulle ju vara ett snällt inlägg, skärpning!!
I alla fall, aldrig någonsin inbillade jag mig att han läste bloggen, inte heller att han uppfattade det hela som "inte särskilt smickrande"
Frustration på hög nivå nu då jag inser att jag är skyldig honom ytterligare en ursäkt...Mamma, lövsbiffsgryta hänger otroligt löst i Gata inom det närmaste kan jag säga.
För att förtydliga vilken fantastisk man jag har tänkte jag lista några av de saker den stackaren måste stå ut med (möjligt att det här liknar ett tidigare inlägg)
- Mitt extremtaskiga morgonhumör.
- Det faktum att jag kan svänga från nöjd till rabiat inom loppet av ½ minut utan att jag själv inser vad som händer. BTW "rabiat" är nya favvoordet i Gata, tänk vad man lär sig av låtar som "varför pruttar morsan"
- Jag pallar inte tystnad. Är inte TV:n på lyssnar jag oavbrutet på musik.
- Jag vill ha miljoner saker gjorda och fullt allvarligt förstår jag inte att jag ska behöva säga det. Han SKA förstå det i alla fall!
- Jag fattar gärna beslut på egen hand utan att ge honom utrymme för en åsikt. Skulle det komma en åsikt i alla fall, ja, då blir jag rabiat, maken ser skamsen ut och tror att det är han som har gjort fel och JAG får en ursäkt. Fråga inte hur det går till men jag gillar det!
- Vi har tre katter, maken ville ha en.
- Jag kallar honom, gammal, tråkig, gubbe, gråhårig, pucko, egoistisk, och en rad andra osmickrande adjektiv mer eller mindre konstant. Skulle han ens yttra något sådant skulle stackaren få sova på soffan eller i dotterns säng. Han gjorde misstaget att kalla mig omogen vid ett tillfälle. (Gunilla, kanske minns, Algutsrum, telefonsamtal från Lina och ett illvrål av lyckokaraktär efter läggdags). Det är jag tillräckligt långsint för att fortfarande dra upp om han gör något jag ogillar och jag tror det är över 7 år sedan han sa det.
Vad jag vill ha sagt även om det är luddigt och otydligt, är att min man inte har det så lätt, jag är inte helt lätt att leva med och hur smickrande det än är att flertalet tycks tro det kanske det är lika bra att vara ärlig och erkänna att enda möjligheten att jag skulle kunna beskriva som en ängel av något slag så är det av den sorten med glorian kraftigt på sned!
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar