Romantik

Eller hur...

Saken är den att jag just nu befinner mig i en riktig ordknarkar period, eftersom jag inte har tid att plöja mig igenom en bok under den tidsrsam jag skulle önska är poesi rätta medicinen.

Även om jag brukar föredra svenska författare och nästan tummat sönder min Nils Ferlin samling de sista veckorna har jag nyupptäckt poesin jag plågade mig igenom under gymnasietiden, det kom på köpet när man läste samhällsprogram med kuklturinriktning (hur tänkte jag där egentligen)

Lord Byron, T.S Eliot och John Keats är litterära genier så är det bara

"Mitt hjärta stilla dina slag,

sen andra hjärtan slutits till!
Men - kan jag ej bli älskad, jag dock älska vill.

Mitt liv har gula lövens färg,
förödd var blom mig kärlek bar;
den mask, som fräter trädets märg,
är ensam kvar.”

Det finns en fortsättning på den här men den får ni leta reda på själva. Lord Byron står för orden och jag vet inte säkert hur många gånger jag läst det här men vem tusan kan låta bli kär i orden eller tanken på dem.
Eller tänk på John Keats en av romatikens största och mest uppskattade...Han dog ung,utfattig och oälskad. Oändligt tragiskt att tänka på men inte fan hade hans dikter varit värda att läsa om de inte osade av omöjlig kärlek, desperation och passion...mellan raderna förstås!

Eller T.S Elliots epos "ödelandet" som är 433 rader långt. Han skrev den efter ett nervöst sammanbrott...Efter det är det ganska självklart att han belönades med nobelpris! Jag menar hur tusan bär man sig åt för att hålla en "dikt" på 433 rader intressant, den är bra, riktigt, riktigt bra och jag kan bara rekomendera den, i synnerhet delen "de dödas begravning"

"April är grymmast av månaderna – driver

Syrener fram ur de döda markerna, blandar

Begär och minne, kittlar

Dova rötter med vårregn”

Jag menar...vad mer finns det att säga!!?

Nähä, det här inlägget var otippat för min del, kan bara gissa hur förvirrande det var för de som vet att jag även tittar på "Big Brother" och "Hem till gården" med stor iver.

XO