Maken är 6 år äldre än mig och något av det roligaste jag vet, elak som jag är, är poängtera hur gammal han är, med sina gråa stänk (nu var jag faktiskt snäll) sitt gammaldags sätt att se på vad man bör och inte bör klä sig i, hans syn på kroppssmyckning etc, allt beror på att han är gammal...
Ett område där vi är rörande överens är emellertid musik, eller det var i alla fall vad jag trodde fram tills igår kväll då vi diskuterade Adele och hennes (enligt mig) makalösa Rolling in the deep och Someone like you.
När jag förklara min fullständiga kärlek för den nyupptäckta begåvningen nickar maken instämmande och kläcker ur sig "Jo trummorna är bra" Jag gapar och stirrar på honom. "Trummorna, är det vad du hör?" Själv hör jag texten och hennes underbara röst. "Hon sjunger bra, men jag lyssnar aldrig på texterna, det vet du ju?" Snabb rannsakan av åtta års samtal om musik och jag hittar inte ett tillfälle då han sagt något sådant. "Men texten då,hör du inte vad hon sjunger?" Blir nästan förbannad och tycker att maken är vansinnigt nochig (läs tok-nonchalant) Får en lektion i hur man lär sig lyssna på musik på ett annat sätt när man spelar. Någonstans på mitten tappar jag intresset och nickar bara på tilltal. I stället ägnar jag mig åt funderingar kring hur det ens är möjligt att vi har samma favoritband då han lyssnar på bas, trummor och piano och jag egentligen bara lägger fokus på texter. För så är det,vi har samma tokkärlek till samma grupper och artister i stort även om jag inte kan komma fram till en enda anledning till varför jag skulle lyssna på Jimmy Nail.
Poängen? Hoppas inte ni trodde er hitta någon för jag tror inte att jag har någon...kanske skulle kunna koka ihop något insiktsfullt men ärligt talat, ansträng er lite och kom fram till en slutsats på egen hand. Vi kan ju kalla det här för ett öppet avslut idag/kväll/natt.
BTW, ni som har lämnat kommentarer, jag läser dem så klart och tackar er för att ni tar er tid att skriva några ord, tusen, tusen tack!
XO
Ett område där vi är rörande överens är emellertid musik, eller det var i alla fall vad jag trodde fram tills igår kväll då vi diskuterade Adele och hennes (enligt mig) makalösa Rolling in the deep och Someone like you.
När jag förklara min fullständiga kärlek för den nyupptäckta begåvningen nickar maken instämmande och kläcker ur sig "Jo trummorna är bra" Jag gapar och stirrar på honom. "Trummorna, är det vad du hör?" Själv hör jag texten och hennes underbara röst. "Hon sjunger bra, men jag lyssnar aldrig på texterna, det vet du ju?" Snabb rannsakan av åtta års samtal om musik och jag hittar inte ett tillfälle då han sagt något sådant. "Men texten då,hör du inte vad hon sjunger?" Blir nästan förbannad och tycker att maken är vansinnigt nochig (läs tok-nonchalant) Får en lektion i hur man lär sig lyssna på musik på ett annat sätt när man spelar. Någonstans på mitten tappar jag intresset och nickar bara på tilltal. I stället ägnar jag mig åt funderingar kring hur det ens är möjligt att vi har samma favoritband då han lyssnar på bas, trummor och piano och jag egentligen bara lägger fokus på texter. För så är det,vi har samma tokkärlek till samma grupper och artister i stort även om jag inte kan komma fram till en enda anledning till varför jag skulle lyssna på Jimmy Nail.
Poängen? Hoppas inte ni trodde er hitta någon för jag tror inte att jag har någon...kanske skulle kunna koka ihop något insiktsfullt men ärligt talat, ansträng er lite och kom fram till en slutsats på egen hand. Vi kan ju kalla det här för ett öppet avslut idag/kväll/natt.
BTW, ni som har lämnat kommentarer, jag läser dem så klart och tackar er för att ni tar er tid att skriva några ord, tusen, tusen tack!
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar