Bitterfitta i farten!

Fastnade lite i mina funderingar nu på morgonen.

Människors lättvindiga antagande.

Människors sätt att välja vilken del av den egna personen de vill visa upp. Jag menar alla har vi sidor av oss själva, delar av vårt liv och vår bakgrund som vi av en eller annan anledning väljer att hålla för oss själva alternativt delar med de som står oss närmast, i mitt fal, enkkom min man! Jag kan tro att det finns en rad männsikor som fram till nu trott att ag har varit fullständigt ärligt, delat alla små detlajer av mitt liv med dem etc, men faktum är att det inte är så. Inte alltid avsikligt ska tilläggas. Jag är dock väldigt restriktiv med vem jag släpper riktigt nära. Jag släpper många nära men har en tydlig gräns där nära helt klart bli för nära.

Oförsiktiga kommentarer, urblåsta antaganden och obefogade frågor ställer till det i mitt huvud...

Jag läste för några veckor sedan en artikel/krönika om FB och statusuppdateringar, kommer inte ihåg den ordagrant men blev lycklig över att min prestationsångest över uppdateringar som syftar till bekräftelse på hur duktig någon är/varit får mig att vilja kräkas. Finns det egentligen något annat ställe som är så subjektivt som facebook? Ingen lägger väl upp en status som bekräftar att man är lat, slarvig eller ganska kass som människa när man i själva verket suktar efter beröm och uppmärksamhet?

Här väljer vi helt klart vilken del av livet andra ska få ta del av!

Vi lägger upp bilder på våra barn/fester/bilar/hus/djur etc etc som vi noga valt för att det här ska spegla den personen vi vill att andra ska tro att vi är, inte den vi är 90% utav tiden!

Vi lägger upp en statusuppdatering för att visa att vi kan baka/är tekniskt begåvade/är flitiga/klarat ett svårt prov/gratulera vänner och bekanta (vad är det för fel med att skicka ett kort??)etc..

Vi länkar till vår blogg som egentligen bara är fylld av dravel och strunt men som ändå snittar på 50-100 läsare om dagen.

Vi skickar "personliga" hälsningar till de vi bryr oss om och lämnar dem till almän beskådan.

Vi vill visa oss duktiga genom att skryta med vårt stora ordförråd och skarpa hjärna.

Vi länkar till artiklar om politiker och söta kattungar, om olyckor och välgörenhet.

Vad gör allt det här oss till?

Goda medborgare som försöker göra en skillnad? Genom att trycka på en knapp där det står "gilla" på en sida som hävdar att de stödjer offren i Japan?

Seriöst, den där jävla knappen förändrar ingenting för någon!!!

Hycklare, det är vad vi är, vi stirrar på en skärm och tror att världen rasar om vi inte har tillgång till internet så att vi kan hålla oss uppdaterade om saker som för tio år sedan hade räknats som intrång på den personliga integriteten.

Nej, Nix och bort för allt sådant!

XO