Eller snarare inställningen till dem...
Jag vet att jag är störd, känns som ett bra tillfälle att förtydliga det.
Precis när jag och maken hade träffats och jag fortfarande var så där odrägligt nyförälskad (märk väl, är fortfarande förälskad) gjorde jag misstaget att läsa en "undersökning". Hur undersökande nu veckorevyn är?
Där stod det i alla fall att från den stunden man kunde prutta, rapa eller bajsa i sällskap av den andre var förhållandet på väg utför...
I den här hjärnan ställde det till en hel del.
På den tiden bodde jag hemma, i en friggebod, utan toalett...
Jag har aldrig haft något större problem med att någon vet vad jag gör på toaletten, till skillnad mot syrran (Förlåt älskling) som fortfarande tror att jag inte vet att hon bajsar. (!?)
Helt plötsligt tror jag att hela mitt förhållande ska brista om han hör mig bajsa, rapa eller prutta och hur skulle jag egentligen göra om jag var tvungen att gå på toaletten hemma hos honom? Öppna fönstret var ju otänkbart, då skulle det var uppenbart vad jag hade gjort.
Det hela slutade med att jag, när han var hos mig, väntade till han hade somnat innan jag smet ut för att uträtta mina behov. Kunde bli jobbigt på morgonen och om han mot förmodan dök upp i tid på kvällen.
Och när jag sov över hos honom då? låt oss inte ta upp det.
I alla fall, nu när jag sitter här, två meter från maken som tvingas lyssna på mig när jag rapar vaniljglass och vid upprepade tillfällen upprepar "jag måste nog bajsa" för att inte lyfta på rumpan utan i stället fortsätta med mitt livsviktiga projekt och snart konstatera att "jag måste verkligen bajsa"...Ja så fortsätter det hela tonsatt till alla möjliga märkliga ljudeffekter som uppstår på gas vibrerar mot stolsdynan...
Ja, mitt beteende avtog i takt med att jag insåg att ett förhållande inte hänger på en prutt eller två och då han trots allt fortfarande är kvar tror jag att min erfarenhet av det hela är minst lika undersökande som veckorevyns undersökning.
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar