Söndagstankar

Kanske är det så att mitt morgonhumör kommer gå till historien som ett av de värsta någonsin, kanske?!

Kanske är det därför maken låter mig sova ostört, kanske!?

Men vem skulle egentligen vilja stiga upp när dottern ligger hopkrupen som en liten fjärilslarv, tätt. tätt intill. Borta är väl nattens svordomar över att ungen tar upp hela sängen eller envisas med att knö in fötterna under mig för att i nästa ögonblick hiva upp armbågen i ansiktet på mig. Vem lägger energi på så världsliga ting då, när ungen snusar stilla, när hon lägger handen mot min kind och pussar min näsa, knappt vaken hon heller. Hur hennes "Du är underbar mamma" värmer mitt hjärta och får mig att smälta  och landa  i ett deliriumvarenda gång.

Nåväl, det håller i sig under dryga minuten innan jag snart förvandlas till häxan surtant igen. Men ändå, när man får sådana ögonblick förstår man varför man orkar med stunder då man helst vill lägga sig på rygg och vifta med armar och ben som en annan skalbagge.

Nu ska jag ta min förkylning och gå ut en runda för att rasta mina små vilddjur.

Maken har flytt fältet för dagen så vi kan härja fritt, kanske skulle jag passa på att påbörja något nytt projekt medan han är lyckligt ovetande...Nä, så elak är jag väl ändå inte?

XO

Matdags Snabeldrake!

Så man måste alltså mata dammsugaren med choklad för att hålla sig väl med den!
Inte konstigt att den har knorrat missnöjt ett tag. Vilken tur att jag har knoddar som kan avhjälpa en annalkande katastrof, puh!

Fredagsmys Gata style

Har precis avslutat ett dunderkomprimerat fredags/helgmys med barnen.

Var hemma från jobb och dagis strax efter 17 och har sedan dess lyckats poppa "kroppkake-grytan" full med popcorn, hällt ut hälften över vardagsrumsgolvet, matat katterna med en tiondel, stoppat ner ytterligare en tiondel i krukväxterna som står lite över allt, eldat upp ett antal över ett stackars värmeljus, lekt "hur-många-barn-får-jag-när-jag-blir-stor (vi vet leken då man fyller händerna med småsten och sedan kastar dem upp för att sedan se hur många man fånga på vägen ner, vanligen utförd utomhus!) med en tiondel och slutligen landade  uppskattningsvis en tiondel i knoddarnas magar. jag avstod då jag inte var helt på det klara med vilka som hade varit tur o retur i gommen på någon utav katterna. 

I övrigt har vi sysselsatt oss med att fundera över viktiga saker som varför D alltid blir ledsen när han blir ensam på berget. Riktigt vilket berg vi pratade om har jag inte fått klarhet i, inte heller vem som är grym nog att lämna honom ensam där...

Vi har även funderat över varför A inte kan slicka sig själv i pannan och framför allt varför N väljer att göra det åt honom...

Som ni förstår en helt vanlig fredagskväll, nu ska barnen duschas och sedan kull, så även den här mamman om hon inte ska försättas i viloläge på jobbet i morgon.

XO

Blog Lovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3648967/en-bullmammas-memoarer?claim=p9rsaa96vbb">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Angående telefonsamtal

Följande utspelade sig tidigare idag;

Jag målar om utemöblerna och är följaktligen full med färg, har inte riktigt listat ut hur man handskas med färg utan att täcka mig själv med den, än. 

telefonen ringer och jag ber Nellan svara, när hon inleder samtalet med "mormor" slappnar jag av och tänker att då kan jag göra färdigt den här lilla biten...

Dottern fortsätter med att tala om att "mamma är väldigt upptagen" inte heller särskilt konstigt.

Dottern fortsätter genom att föreslå att hon kan komma till mormor och fika, när det verkar som att hon får avslag på den förfrågan kommer nästa påstående om att hon är så trött för att hon måste hjälpa mamma i trädgården. 

Något som är väldigt svårt att beskriva med ord, är min dotters stora uttrycksrikedom. Under hela samtalet ser jag att minspel som påminner om mitt egna, hur hon står med den lediga handen mot höften samtidigt som hon lutar hela kroppen i en högst märklig vinkel och liksom nickar åt sina egna påståenden och livligt skakar på huvudet samtidigt som hon förklara hur upptagen jag är.

Jag var i alla fall snart färdig och kunde ta telefonen.

Ni kan inte förstå hur lättad jag var över att inte hälsa med "tja kärring" när jag insåg att den dottern hade pratat med så länge inte alls var mormor, snarare rektorn för barnomsorgen i kommunen som vid det här laget skrattade och andades ordentligt ansträngt..

Skamsen? En aning...

XO

piece by piece

Ponera att blommorna inte blev stulna...

Hittade dem...nere i mjölkspannen...

Helt övertygad om att det inte ligger något skumt bakom är jag dock inte...Jag menar hur kommer det sig att krukan helt plötsligt krympte, för den måste ha krympt, någon annan förklaring finns det inte?

Över till något helt annat, funderat på ett sätt att visa lite mer av vem jag är, utan att behöva lägga upp dagliga foton på mig själv, kommer ALDRIG hända! Inte för att jag egentligen vet varför jag skulle göra det, känns mest som att bloggandet kommer att bli ganska urvattnat snart annars.

Kom i alla fall fram till att det som bäst speglar vem jag är, är mitt hem.

Därför var min plan att vid mer eller mindre täta mellanrum presentera något, stort som smått, här hemifrån för er.

Oroa er inte, jag kräver som vanligt ingen respons (För det vore väl att begära för mycket)


Ok, vi kör inga räta fåror här utan stövlar rakt in i sovrummet. Något som man snart lär sig angående mig är att när jag har fått någonting i huvudet så kommer det sällan ut på något annat sätt än att genomföra projektet/planen/arbetet/tanken, ja ni fattar nog vad jag menar...

Jag vill gärna att saker ska ha en historia, det behöver inte vara något avancerat, absolut inte pretentiöst eller avancerat. Jag  faller lätt för saker som känns lite egna eller udda, gärna egenhändigt gjort (ja alltså av maken, inte av mig själv).

Så när maken kom hem med två stolar som han trodde att han skulle på skura, sandpappra och måla om för att använda som extrastolar såg jag nattygsbord. Avskurade blev de och ja, lite sandpapprade också men inte mer än så. 

Tidigare stod här en säng från det stora gul/blå möbelvaruhuset men den hade gjort sitt och kändes inte "rätt" längre. 

Så maken skruvade ihop en gavel. (visst låter det enkelt) Lapptäcket fyndade jag på loppis och är väl fortfarande smått förälskad i det. 

Säkert finns det flera sådana här sängstommar hos andra, men inte som vi har gjort och det känns ganska bra.

Så här, got folk, har ni min, ok, vår säng. 

Fika mera!

Idag är det helt legitimt att fika på sju sorters kakor à la Johannas favoriter. För er blir det ögongodis men för oss i Gata blir det att fulla kakhål!