tisdag 3 april 2012

piece by piece

Ponera att blommorna inte blev stulna...
Hittade dem...nere i mjölkspannen...
Helt övertygad om att det inte ligger något skumt bakom är jag dock inte...Jag menar hur kommer det sig att krukan helt plötsligt krympte, för den måste ha krympt, någon annan förklaring finns det inte?

Över till något helt annat, funderat på ett sätt att visa lite mer av vem jag är, utan att behöva lägga upp dagliga foton på mig själv, kommer ALDRIG hända! Inte för att jag egentligen vet varför jag skulle göra det, känns mest som att bloggandet kommer att bli ganska urvattnat snart annars.
Kom i alla fall fram till att det som bäst speglar vem jag är, är mitt hem.
Därför var min plan att vid mer eller mindre täta mellanrum presentera något, stort som smått, här hemifrån för er.

Oroa er inte, jag kräver som vanligt ingen respons (För det vore väl att begära för mycket)


Ok, vi kör inga räta fåror här utan stövlar rakt in i sovrummet. Något som man snart lär sig angående mig är att när jag har fått någonting i huvudet så kommer det sällan ut på något annat sätt än att genomföra projektet/planen/arbetet/tanken, ja ni fattar nog vad jag menar...


Jag vill gärna att saker ska ha en historia, det behöver inte vara något avancerat, absolut inte pretentiöst eller avancerat. Jag  faller lätt för saker som känns lite egna eller udda, gärna egenhändigt gjort (ja alltså av maken, inte av mig själv).
Så när maken kom hem med två stolar som han trodde att han skulle på skura, sandpappra och måla om för att använda som extrastolar såg jag nattygsbord. Avskurade blev de och ja, lite sandpapprade också men inte mer än så. 
Tidigare stod här en säng från det stora gul/blå möbelvaruhuset men den hade gjort sitt och kändes inte "rätt" längre. 
Så maken skruvade ihop en gavel. (visst låter det enkelt) Lapptäcket fyndade jag på loppis och är väl fortfarande smått förälskad i det. 
Säkert finns det flera sådana här sängstommar hos andra, men inte som vi har gjort och det känns ganska bra.
Så här, got folk, har ni min, ok, vår säng. 



1 kommentar:

  1. Grymt fint Johanna!! Vi har med gamla vita stolar som sängbord, men A gillar det inte riktigt, nu kan jag iaf säga att det är fler än vi som har det så =)De är iofs int elika fina...men ändå!

    SvaraRadera