Följande utspelade sig tidigare idag;
Jag målar om utemöblerna och är följaktligen full med färg, har inte riktigt listat ut hur man handskas med färg utan att täcka mig själv med den, än.
telefonen ringer och jag ber Nellan svara, när hon inleder samtalet med "mormor" slappnar jag av och tänker att då kan jag göra färdigt den här lilla biten...
Dottern fortsätter med att tala om att "mamma är väldigt upptagen" inte heller särskilt konstigt.
Dottern fortsätter genom att föreslå att hon kan komma till mormor och fika, när det verkar som att hon får avslag på den förfrågan kommer nästa påstående om att hon är så trött för att hon måste hjälpa mamma i trädgården.
Något som är väldigt svårt att beskriva med ord, är min dotters stora uttrycksrikedom. Under hela samtalet ser jag att minspel som påminner om mitt egna, hur hon står med den lediga handen mot höften samtidigt som hon lutar hela kroppen i en högst märklig vinkel och liksom nickar åt sina egna påståenden och livligt skakar på huvudet samtidigt som hon förklara hur upptagen jag är.
Jag var i alla fall snart färdig och kunde ta telefonen.
Ni kan inte förstå hur lättad jag var över att inte hälsa med "tja kärring" när jag insåg att den dottern hade pratat med så länge inte alls var mormor, snarare rektorn för barnomsorgen i kommunen som vid det här laget skrattade och andades ordentligt ansträngt..
Skamsen? En aning...
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar