Bara för att jag är så bra!

Otippat att dagens inlägg skulle handla om dagen till ära själv...

Är högst kluven till den här dagen...

Materialisten med huggtänder och horn i pannan skriker Jiiiiippppiee!

Den andra delen som säger att det bra är en högtid för att främja handel och sätta press på ens make/sambo/barn skriker ganska högt den också.

Missförstå mig rätt, jag älskare presenter, jag menar, vem gör inte det?!

Ångesten över att inte veta vem fan jag borde säga "grattis" till och inte bidrar snarare att jag inte säger det till någon alls än att jag säger det till "alla" mammor..

Förresten är inte mors/fars-dag mer än ge-bort-blommor-dag snarare än en ge-bort-dyra-presenter-dag?

Grattis, förresten ett så jävla larvigt ord, jag hatar det!

Det låter mer som någon man spottar ur sig när man har bråttom än något man menar eller säger till någon för att uppvakta... Och nej,det betyder INTE att jag inte vill höra det, men visst låter det lite gulligare/mysigare med "ha den äran" eller "gratulerar"??

Jag är en tant, jag har förklarat det här tidigare så inga höjda ögonbryn här tack!

Kontentan lyder alltså:

Presenter, ja, tack men en blomma är fullt tillräckligt, ett kort duger och ett grattis/gratulerar/ha den äran är ungefär vad jag förväntar mig.

Jag kommer förmodligen inte säga grattis till någon för att jag är fullständigt fet-usel på det.

Nu ska jag skrubba huggtänderna, slänga mig själv i duschen och pudra hornen då mors dag i Gata nämligen firas/spenderas på Ronneby Brunn :o)

Bara för att jag och alla andra mammor är så jävla bra!

BTW, jag säger till när jag har hittat ett effektivt svordoms-filter!

XO



Makalösa Morgon!

Vaknade på sjukt bra humör idag,vilket aldrig händer, mitt morgonhumör ör är som sagt inte det bästa!

Därför ser jag det i regel som ett gott tecken att jag inte vaknar med tanken på att köra huvudet i toalettstolen.

Mycket av det goda humöret kan ligga i det faktum att klockan stod på 09.28 när jag först hörde barnen idag. De sov, jag sov, alla vaknade utvilade och på solskenshumör!

Kan förutsättningarna för att dagen ska bli fullständigt underbar vara bättre?

Nope!

Hittills har dagen faktiskt varit makalös, jag kan inte hitta en enda sak att reta mig på, ovanligt!

Jag är inte ens sur för att tvätten är nerdammad eller det faktum att posten inte har kommit än.  Vilket brukar vara mer än tillräckligt!

Nej det här är en grymt bra dag!

Allt är bara bra, bra, bra...

Grymt trist inlägg...

Oxrullder a' la Per Moberg nu!

Oxrullader

XO

Egentid, något för en parasit?

Så fort jag gnäller över allt jag måste/behöver/vill/önskar göra är det alltid någon som tycker att svaret på "alla" mina problem är egentid.

Egentid tolkar jag som tid utan barnen och av någon anledning anses det här vara någon slags mirakelkur mot stress, muskelvärk, vresigt humör och sexuell frustration...

Maken står för hämtning av barnen idag och hur tacksam jag än är över att slippa cykla idag och istället hinna med lite av det jag måste/behöver/vill/önskar så får jag dåligt samvete, det kryper i hela kroppen och jag funderar oavbrutet på vad jag kan göra för att tiden ska gå fortare tills de kommer hem.

Jag får absolut noll och ingenting gjort, sitter och tittar ut genom fönstret och räknar bilar som kör förbi på E22:an utanför.

Tänkte gå och in prata med grannen, tänkte vattna, tänkte tvätta, tänkte starta med middagen...

Och jag har alltså varit vaken knappt 45 minuter...

Jag är inte som alla andra....Egentid är ingenting för mig!

Jag behöver barn som skriker högt, som sliter i mina kläder, som vill dricka saft, titta på film, läsa bok, rita och bada samtidigt och som framför allt kläcker ur sig ljuvligheter som "mamma du är toksnygg" eller "mamma du kan ju inte sjunga, tyst du väcker spökena"

Jag har kommit fram till att jag är en blandning mellan Lotta på Bråkmakargatan och någon slags parasit.

Jag menar jag kan allt, vissa saker tar lite längre tid än andra och inte alltid blir resultatet det önskade men jag kan ändå allt!

Men jag behöver ständigt något eller någon som ger mig energi som motiverar mig och som får mig att tänka ett steg längre i stället för att stå och stampa...Ja, jag menar att jag parasiterar på mina barn!

Nu ska den här parasiten ta sig i kragen och förbereda lite middag!

XO

He's got a ticket to ride...

Finns det någon som har en förklaring till hur det kommer sig att jag för tillfället har fått fullständig galen"dille" på Alma Cogan och Cliff Richard?

Och kom ihåg, i Gata finns inga enkla svar!

Är fortfarande på samma ljuvligt ödmjuka sida om humöret idag, funderar på att döpa om mig själv till Megamind, mastermind eller evil genious... Alla tre känns lika träffande idag...Eller kanske inte!

Står här utan ett vettigt svar på någonting egentligen, maken jobbar (och kommer att jobba många timmar till), ungarna är lortiga och ska snart få gå en dust med duschen innan jag kastar dem i säng och sätter mig i soffan med ett efterlängtat glas rött eller kanske lite likör framför "så ska det låta". Då jag jobbat i natt och av dussinet anledningar inte har sovit idag kommer jag somna som en sten och vakna  upp lagom när jag drömt mig igenom drömmen där jag är en gammal tant med knut mitt på huvudet, stickning i knät och katten vid fötterna, sittandes i en gammal (ok den måste inte vara gammal) gungstol. I stället för en hyfsat ung och pigg  kvinna som borde ta sig i kragen och inte somna ifrån ett gott glas rött...

Melankoli kunde kanske bli mitt nya mellannamn, vad sägs om Mastermind Melankolia Gustavsson...

Sant, det rimmar jävligt illa, men vid det här laget känner ni till reglerna...

Min blogg...

 Tack för alla lämnade kommentarer, sinnesjukt att ni väljer att läsa mitt svammel men ack vad jag är nöjd över det faktum att ni faktiskt gör det!

XO

Tro inte att jag vet vad jag menar..

Personligen tycker jag att jag är en ganska "bra person...

Ok ni förstår säkert redan nu att detta inte kommer bli ett inlägg i jante-anda eller med särskilt mycket ödmjukhet heller för den delen!

Faktum är att förutom att jag inte har något körkort så tycker jag faktiskt att jag uppfyller alla kriterier det kan tänkas finnas för hur en vuxen hyffsat stabil och oberoende kvinna ska uppföra sig/reagera/tänka/känna...

Ändå slår det mig titt som tätt... Jag är ett UFO ett fullständigt jävla UFO som tänker konstigt och kan förvandla en diskussion till en monolog utan att blinka, som vrider och vänder på en simpel mening tills jag själv inte förstår vad jag vill ha sagt utan mest bra vill visa att jag har lärt mig ett "nytt" ord eller visa att jag är jävligt duktigt på att få sista ordet. Ibland vet jag inte ens om jag säger det jag tänker eller om jag bara tänker att jag säger det.

Jag tänker i regel mer som en tant än någon som närmar sig trettio, jag har svårt att förstå personer som enbart arbetar för pengarna, jag önskar att mina ensaker fick vara bara mina men samtidigt är jag sjukt intresserad av andras "ensaker"...

Någon som har ett namn på min diagnos?

I alla fall, trots allt en ganska bra person som just idag råkar känna sig manglad, överkörd eller trampad på, av vem? Ganska mycket mig själv faktiskt, har så länge varit säker på att jag vet vad jag vill, varit arg och hyffsat förbannad för att få min vilja igenom. Då det idag plötsligt slog mig att jag faktisk inte har en aning om vad jag vill eller att det jag vill i alla fall inte är det jag trodde att jag ville och att jag nu måste göra ett förbannat bra jobb med mig själv för att komma fram till vad det är jag vill...

Förresten någon som kan ge mig ett konkret svar på vad skillnaden är mellan ragg och flirt. Jag är ganska säker på att jag har bestämt vad jag tycker men efter makens "...för alla män är flirt bara upptakten till ragg..." är jag lite tveksam eller fundersam angående vad jag borde tro...

Man blir väl hellre flirtad med än raggad på...eller?

Tyckte ni det här var ett märkligt inlägg kan jag tala om att utgångspunkten var låååångt värre, inte ens jag fattade vad jag skrev!

XO

Önskelistan,den inte helt orealistiska varianten!

Följande saker ser jag fram emot med hysteriskt stor förväntan:

1. Frissan!!! Tid bokad, äntligen, ser för "rälig" ut i huvudet!
2. Semester, semester, semester!!!
3. Att ölandsstenen ska vara spårlöst borta nästa gång jag tittar ut genom fönstret, inte för att jag har något emot att forsla bort dem på egen hand men två pajade skottkärror senare var inte maken överdrivet nöjd över min förmåga att göra saker på egen hand....
4. Att Bosse helt spontant ska börja erbjuda sina tjänster som gräsklippar-man, helt gratis så klart, bara för att han inte ska behöva klippa sin egen gräsmatta tre gånger varje gång för att göra av med all gräsklippar-lust.
5. Att fem gärna sju kilo ska ha runnit av mig när jag vaknar i morgon...eller ok jag kan vänta till slutet av veckan sedan får det vara nog!
6. Att svevia ska ta sommarlov! När ska de små otäckingarna förstå  att de är ruskigt ovälkomna här?!
7. Brunbrända ben och fräknig näsa.
8. Att syrran ska komma hem... (Jag vet den är uttjatad till max, men som sagt,min blogg, mina regler!)
9. Att maken ska lista ut precis vad jag vill ha i mors-dag present utan att jag behöver berätta det eller köpa det själv...(Eller hur!!)
10. Tid på burk, eller tub eller flaska...

Allt för idag!

XO

Munhugg i Gata

Nellan: Mamma, vad i hela världen skulle du göra utan mig?

Vevar liksom med armarna, lägger huvudet på sned klämmer fram sitt mest ansträngda leende.

Jag tittar på min dotter som jag faktiskt älskar långt bortom allt förstånd och tycker tyst för mig själv att wow vilket ögonblick vi delar nu...

Jag: Jag skulle inte klara mig utan dig smulan!

Dottern ändrar ansiktsuttryck, ni vet som att trycka på en knapp har hon plötsligt kolsvart blick och en allvarlig rynka mellan ögonbrynen, hon stampar med foten och höjer rösten.

Nellan: Men glöm mig för satan ingenstans då!!!!!

Seriöst, finns det någon, någon rar underbar människa som har ett svar som ens är i närheten av vettigt på vad jag borde svara eller tycka om det där...

I alla fall anstränger jag mig för att inte anmärka på svordomen utan väljer att plocka fram min allra kärleksfullaste blick och ömmaste tonläge.

Jag: Men jag har väl aldrig glömt dig någonstans.

Nellan: Nej, det skulle inte vara coolt....

Alltså på riktigt, vadå coooooolt?!!!

Sväljer lite passiv aggressivitet och känner hur det värker i käkarna när jag har fastnat i ett högst obekvämt leende. Egentligen borde jag sett mig som besegrad men min sjuka drift att vilja ha sista ordet fick mig att fortsätta

Poängterar alltså att den här djupa(????, vilket jävla skämt) diskussionen som jag var tvungen att vinna, förde jag med min treåriga dotter...Insane!

Jag: Men gumman,man glömmer inte de som man älskar.

Dottern fortsätter att blänga på mig men någonstans tycker jag mig se att hon veknar en aning.

Nellan: Men mamma du är ju så bortglömmig (fri översättning från min sida leder till glömsk)

Jag: Bortglömmig??

Dottern inser nog att hon inte vinner den här diskussionen genom tjurighet för återigen trycker vi på ovan nämna knapp och hon lägger huvudet på sned och ler.

Nellan: Men jag älskar dig i alla fall...

Mina motargument rann av mig..

Over and out!

XO