Sagostund

Mina stackars barn får för tillfället så snällt tillbringa gaaaanska mycket tid utomhus,
eller ja de får vara inne men det finns så mycket viktigt att fråga mamma hela tiden att de
inte kan vara inne som Nellan förklarade.
Igår eftermiddag när solen låg på drog vi ut picnic filt, kuddar och ute-täckena så kröp de ner
medan jag pysslade med mitt.
Efter en stund hör jag följande dialog:


Nellan: Ska jag berätta en saga?
A&D: Jaaaaaaa
Nellan: Det var en gång en prinsessa som hette Peter.
Fullständig hysteri bryter ut bland killarna
David: me me me me men Peter vill inte vara prinsessa.
Nellan: Det vill han visst det bestämmer jag, jag är som mamma, jag bara bestämmer hela tiden.
Med armarna i kors, plutande underläpp och kolsvart blick var hon inte i närheten av min uppsyn.
David: Jag bestämmer också!
Adam: Jaaaaaaaa
Nellan: Tyyyyyyyyyyysta! (Det bli faktiskt helt tyst)
Jag trodde för ett ögonbblick att ungen skulle bli blå innan hon började andas igen.
Nellan: Det var en gång en prinsessa som hette Peter, hon plockade blåbär.
David: Jag vill också ha blåbär!
Adam: Jag meeeee!
Nellan: Tyyyyyyyyyyyysta! Det var en gång en prinsessa som hette Peter, hon plockade blåbär för hon skulle koka soppa åt en tjej. Men det var jordgubbar så det blev jordgubbssoppa, sedan levde de lyckliga, slut!
David: Nej inte slut, mer saga!
Nellan: Ååååhhh, David då, ok. Det var en gång en annan prinsessa, hon älskade rosa och ville ha en häst men hon fick en lastbil i stället för det var inte hennes födelsedag.

Ungefär där tappade jag samtalet...

XO

Angående överraskningar

Ok, så här är det, rabatter anläggs i Gata, maken lyckades i söndags, efter åtta års tjat, övertyga mig om att riva ett förskräckligt plank. Det hela gick väl bra, ända tills maken lät mig handskas med släggan, man tycker ju att han borde lärt sig...

I alla fall, hade planerat för en rabatt i hel/halv skugga i mitt murriga lilla hörn, helt plötsligt har jag ett hörn med full sol att handskas med, inte mig helt emot! Det är tur att maken vet vad jag vill när jag själv inte vet.

Nu till överraskningen, då det är ett hörn i sluttning ner mot grannen, med mycket mossa och ständig fukt hade jag förväntat mig rena skitjorden som skulle få grävas ur.
Döm om min förvåning när jag lyfter på ölandsstenen och hittat superfin sandjord, perfekt! Bra överraskning!

Sätter spaden i jorden igen och det tar tvärstopp! Inte fullt lika bra överraskning.

Skyfflar undan jorden och hittar en 15 cm tjock betongplatta, fullständigt värdelös överraskning!

Maken åkte till jobbet i morse efter att ha ställt av ett flak samt lämnat järnspettet hemma... Försöker hitta något att bli arg över så att jag kan gå ut och hacka bort det som helt utan tvivel är grunden till den gamla svinstian som låg där för ett halv decennium sedan.

Det är i alla fall fint väder att göra det i!

XO

Ett inte så extraordinärt inlägg...

Första beställningen plantor till de nya rabatterna är nu gjord! 

Skissar, skissar och planerar för fullt, man bara måste älska våren!

Nu pappersjobb och sedan upp till jobbet en sväng innan det blir fredagsmys i Gata och sedan jobb för den här mamman hela helgen. 

Inleder ett förhållande med kaffebryggaren och hoppas att jag ska komma på några kloka ord att printa ner nu!

Hoppas er helg blir toppen!

XO

Stortvätt kräver mycket medel...

Ok, kanske att jag överdoserade en aning...

Min dag...

Idag:

Har jag ett passionerat förhållande med min vetekudde

Är mitt ledmotiv "Daughters" med John Mayer

Skissar jag på mina nya rabatter, räknar på hur mycket jord, hästgödsel och sten maken får ta hem åt mig och funderar på om jag kan sätta vinbärsbuskar vid trekammarbrunnen eller om bären kommer smaka bajs då...

Planerar jag grönsakslandet, vissa saker ska definitivt strykas från fjolårets "prova-på" experimenterade, annat kommer tillkomma, återigen är det så; ser jag en snygg grönsak måste jag ha den.

Jobbar jag min första natt sedan november, spänd förväntan kan kanske beskriva vad jag känner.

Tackar jag min lyckliga stjärna över de empatiska läkarna som tvingade mig till sjukskrivning.

Inser jag varför jag jobbar med människor och inte papper, jag hade nog hoppat från ett höghus om jag hade tvingats skriva dagarna i ända (otippat eller hur!?)

Funderar jag på om Trasan (Katt) har dödslängtan på riktigt. David har en förkärlek till katten och bär mer än gärna runt på henne. Bekymret här är väl att han lyfter i den delen han får tag i och katten verkligen gör skäl för sitt namn när hon hänger och dinglar i hans famn.

XO

Angående Pruttar...

Eller snarare inställningen till dem...

Jag vet att jag är störd, känns som ett bra tillfälle att förtydliga det.

Precis när jag och maken hade träffats och jag fortfarande var så där odrägligt nyförälskad (märk väl, är fortfarande förälskad) gjorde jag misstaget att läsa en "undersökning". Hur undersökande nu veckorevyn är?

Där stod det i alla fall att från den stunden man kunde prutta, rapa eller bajsa i sällskap av den andre var förhållandet på väg utför...

I den här hjärnan ställde det till en hel del. 

På den tiden bodde jag hemma, i en friggebod, utan toalett...

Jag har aldrig haft något större problem med att någon vet vad jag gör på toaletten, till skillnad mot syrran (Förlåt älskling) som fortfarande tror att jag inte vet att hon bajsar. (!?)

Helt plötsligt tror jag att hela mitt förhållande ska brista om han hör mig bajsa, rapa eller prutta och hur skulle jag egentligen göra om jag var tvungen att gå på toaletten hemma hos honom? Öppna fönstret var ju otänkbart, då skulle det var uppenbart vad jag hade gjort.

Det hela slutade med att jag, när han var hos mig, väntade till han hade somnat innan jag smet ut för att uträtta mina behov. Kunde bli jobbigt på morgonen och om han mot förmodan dök upp i tid på kvällen.

Och när jag sov över hos honom då? låt oss inte ta upp det.

I alla fall, nu när jag sitter här, två meter från maken som tvingas lyssna på mig när jag rapar vaniljglass och vid upprepade tillfällen upprepar "jag måste nog bajsa" för att inte lyfta på rumpan utan i stället fortsätta med mitt livsviktiga projekt och snart konstatera att "jag måste verkligen bajsa"...Ja så fortsätter det hela tonsatt till alla möjliga märkliga ljudeffekter som uppstår på gas vibrerar mot stolsdynan...

Ja, mitt beteende avtog i takt med att jag insåg att ett förhållande inte hänger på en prutt eller två och då han trots allt fortfarande är kvar tror jag att min erfarenhet av det hela är minst lika undersökande som veckorevyns undersökning.

XO

Angående Barnfilmer

För tillfället finns det ingen antenn i Gata, maken plöjer sig fram genom Bond-filmerna och jag bryr mig inte särskilt om TV:n, inte mer än att vi behöver betala för triljoners kanaler som inte används då...

I alla fall, barnen måste roas och den här mamman kan möjligen, möjligen stoppat lite för många järn i elden för tillfället. Med andra ord rullar filmerna om och om igen och följande ganska skrämmande kuriosa kan dokumenteras:

1. Har det slagit något att den elaka snubben i Smurfarna verkligen kallar smurfarna för "de små äcklen"?? Inte bara en gång utan upprepade... Plötsligt inser jag varför vissa hade invändningar mot "barnprogram" jag gillade som barn, som Agne & Svullo, Men ändå, mitt ordförråd blev det inget större fel på... (Ödmjukheten gick och la sig med barnen)
2. Starlight, Sweatheart, Melody, Brighteyes, Patch and Clover är namn på de ponnyhästar som nämns i vinjetten till "My Little Pony". Jag kan dem utantill! Inte bara jag utan maken går här och nynnar på melodin.
3. "My Little Pony" är förresten en film som genast ska kasseras då de propagerar för att rika och/eller kungliga är mer värda.
4. Det är fullständigt omöjligt att titta på "Spöket Laban" utan att vilja skaffa minst ett barn till bara för att jag ska få en son som jag skulle kunna döpa till Lillprins Bus. Alternativt ansöka om namnändring på en av pojkarna.
5. Buddisarna, ni vet hundvalparna som figurera i bland annat, "Santa Buddies"och "Spooky Buddies" Har nu dykt upp i "Treasure Buddies" Tillsammans med en Kamel, hur tänkte de där, fyra hundvalpar som snackar med en kamel i öknen...?  
6. Bratz, här finns det egentligen en halv bok att skriva. Det är en film med ett antal bebisar klädda i pytte-pyttesmå trikåer! Dottern redde ut att se "Insidious" utan att hon fick märkbara men, men efter det där vågar jag inte hoppas att vi undkommer utan att ta skada.

XO