...Den eviga följetången om mitt förhållande till ICA-butiken i Torsås samhälle!
Spenderade min tisdag med diverse kalas-förberedelser, målande, möte och middag hos lilla svärmor efter att hon vakat över mina/våra vilddjur.
På väg hemskulle vi bara stanna till på ICA för att köpa mjölk, kaffe och bröd. Det slutade i själva verket med korvbröd, godis och rostad lök..
I alla fall...
Slut på alla plan det över huvudtaget är möjligt tycker jag att vi inte behöver två kundvagnar för att dra runt tvillingarna, något som annars är standard. Vi sätter Adam somvanligen går under epitetet "den vilda" i kundvagnen, jag håller David i handen och Nelly springer framför kundvagnen som maken försöker manövrera utan att mangla ner henne fullständigt.
Till en början ser vi ut som en fullständigt välanpassad gullig liten (STOR) familj. Jag tror det gick över ungefär i samma ögonblick som ett paket med sådana där små äckliga ostar i färgglad förpackning landade i vagnen och jag känner att det är ganska svårt att hålla rösten på normal nivå och till min förskräckelse inte lägga mig på golvet flabba åt ungarna som springer runt som om de hade raketer fastspända på ryggen.
Andas!
Samlar mig, tillrättavisar och klistrar på ett ansträngt leende...
Vi tog oss igenom butiken avdelning för avdelning och kunde faktiskt se räddningen (kassorna) precis framför oss, då jag, familjens ljushuvud kommer på att vi måste köpa godis till ungarnas godispåsar, till det stundande barnkalaset. Vi stannar alltså till precis intill allt godis som de så lömskt alltid placerar intill kassorna. Angående det förresten, Är det för att plåga alla föräldrar, är det inte en tillräcklig prövning att ta sig igenom en handlings-runda utan katastrofer, varför måste det alltid toppas med det där förbaskade godiset?
I alla fall, snart haglar det godis i alla möjliga former över kundvagnen, maken plockar tålmodigt (??) ur och när han går för att lägga/hänga tillbaka en påse tar David det fina initiativet att köra sin bror i kundvagnen...
Någon som vet hur många små chokladpinnar det ryms i en kartongställning, ca 1.5 m hög och 20 cm bred?
Inte?
Efter att den blivit omkullkörd och jag och maken upplevt samma känsla av att någonting rör sig i slow-motion för att sedan blunda hårt och som ett mantra upprepa för sig själv "det här är inte sant, det här hände inte precis" för att tvingas öppna ögonen och inse att, jojjomensan, det hände visst, det ligger hundratals små chokladpinnar utspridda över hela golvet framför kassorna, klurigt hindrande allt vad förbipasserande hette innan vi legat och krypit runt på knäna och plockat upp dem, en och en....
Skulle kunna kyssa flickan i kassan dock, frågade henne om hon visste om någon någonsin blivit portad därifrån och hon svarar "Vi hörde inget,vi såg inget"
XO
