Angående vänskap

Har funderat väldigt mycket på människor, folk, personer, älskade...?

Har funderat på hur vi kliver in och ur varandras liv.

Hur jag sparar minnen och hur jag tycker om att plocka fram dem, för att tröstas, glädjas eller påminnas om hur smärtsamt något varit för att förhindra mig själv från att stövla in i en liknande situation igen. 

Har funderat på hur det kommer sig att jag är den där, som är så värdelös på att höra av mig när jag själv känner hur det kittlar i magen av glädje när en vän jag inte pratat med på länge hör av sig. 

Har funderat och kommit fram till att det inte är så viktigt vad ett samtal handlar om, utan mer att det faktiskt blir av. 

Älskar när någon tar ett kliv fram när jag själv tar ett tillbaka, när man inte kräver en förklaring på varför jag inte hör av mig eller förstår varför jag inte säger rakt ut hur viktig personen är för mig. Älskar hur man förstår att det är sådan jag är helt enkelt.

Alltså någon som är bra på att prata men värdelös på att säga eller berätta något. 

Har kommit fram till att jag tacksamt inventerar och stuvar om bland vänner för att göra plats för nya eller återkommande men att jag är dålig på berätta vilken plats någon har hos mig. 

Har kommit fram till att det bara är vänner av den riktigt bra sorten som accepterar och kommer tillbaka och att jag är rikligen lyckligt lottad som har välsignats med just dem.

XO 

Man får väl ändra sig...

Under den högst halvhjärtade veckostädningen här hemma gjorde jag en rad observeringar  som alla talade sitt tydliga språk, eller typ skvallrade om hur veckorna har sett ut tidigare, nämligen; trött, sjukt och tjurigt, ja på alla håll och  kanter faktiskt!

Så dagens lista Johanna-style lyder; 

1. När man vaknar till på morgonen och upptäcker att barnen byggt bo att det qultade överkastet och "fikat på kinderägg i sängen bredvid mig samt käkat picnic a la en stor burk nutella på min nya VITA sovrumsmatta och man önskar att det faktiskt fans en tekninsk möjlighet att man kunde kväva sig själv med kudden.

2. När dörrar, dörr- och fönsterfoder inte längre är vita utan snarare går i fyra nyanser av brunt (kanelbulle, choklad, fluglort och damm från åkerhelvetet som bonn**** har plöjt av och an i en månads tid).

3. "Inte ikväll älskling, jag är för trött" inte är ett svar på en eventuell invit till sängkammar-stafett utan mer "När duschade du senast egentligen, det känns som att fruktflugorna dras till dig".

4. När man åker till gymmet med byxorna ut-och-in samt bak-och-fram, tränar och inte reflekterar över situationen förrän man ska ta av sig dem och funderar på vart snörena tagit vägen.

5. När middag är synonymt med "inte frukost" eller "bara det inte behöver tillagas"

Då viftar jag med vit flagg åt alla åsikter jag haft om barnuppfostran,"huslighet" och kosthållning Med röd flagg åt allt som kallas pedagogik och rutiner och sticker huvudet i sanden. 

Jag finner mig i att "smutsiga barn är lyckliga barn" och att det finns ungar som inte vet vad husmanskost är, att pizza innehåller ganska mycket från kostcirkeln (om man tänker positivt alltså)och att maken och jag förhoppningsvis har sisådär 50-60 år på oss att piffa upp oss för den andres skull.

XO

Uppdatering av känsloläget

Goddag bloggen, 

Johanna här, 

inte fyndiga klämmiga Johanna, inte allvarliga, syniska Johanna heller, inte heller eftertänksamma, smått pretentiösa Johanna, inte tacksamma, lovprisande Johanna.

 Inte förbannade, känslomässigt förstoppade Johanna.

Inte trötta, inte pigga, inte likgiltiga, inte omhändertagande.

Inte särskilt nyfikna eller lyhörda Johanna.

Men jag är ganska nöjd, till freds och lugn.

XO

Step away from the chocolat

...Vaknade alldeles kallsvettig i natt, ni vet det där jobbiga när man inte vet om man har drömt eller inte, inte vet vad som är fiction och vad som är deja vu?

Kan ni förstå paniken när man drömt att man är allergisk mot choklad...?

Alltså så mycket panik att man måste knata upp strax efter tre på morgonen och tassa runt i huset efter något annat än blockchoklad och stoppa i munnen bara för att försäkra sig om att man inte kommer få en allergisk chock och dö... (Ja jag inser att metoden innehöll vissa fallgropar men så där dags är inte "rationell" ett ord som beskriver mig särskilt rättvist).

Helt uppenbart är jag vid liv trots att jag hittade en riesen att stoppa i kakhålet innan jag gick och la mig igen.

XO