Söndagen har spenderats i trädgården och bara i trädgården.
Jag älskar vardag, vanligt och normalt. Att smålunka runt i trädgården, titta på det som försiktigt gror och vågar sig på att trotsa vintern/våren, att rycka upp ett envis vidskott från en ros och att räfsa undan triljoners med kastanjer.
Det kändes nästan lite som "Björnen sover" ute idag, visste liksom inte riktigt hur långt jag skulle våga drista min lycka över att kunna vara ute på det här sättet igen, funderade hela tiden på alla goda råd om att ta det lugnt och tänka på vad jag vill etc..
Men så kom den där lilla kommentaren, så meningslös till en början men ack vad jag njuter av den nu.
Det var grannen, ni vet han med gräsklipparen(!?)
Han fick syn på mig med räfsan i högsta hugg och så hör jag honom ropa till mig "Nu jäklar fru Gustavsson, nu känner man ju igen dig"
Säkert är det så att grannen inte har den blekaste om hur lycklig orden gjorde mig, mest för att jag just då kom på mig själv med att helt och fullt känna igen mig själv.
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar