Eller tja, as deep as it gets på en mugg te, en morot och John Mayer i i öronen, men vi kan ju låtsas att det här skrivs på ett glas vin, kanske anses jag aningens mindre sentimentalt lagd då.
,
Det här blir ett sådant där inlägg som jag inte riktigt vet hur jag ska vinkla det, infallsvinklarna är det gott om men vi börjar väl någonstans mitt i, brukar ju funka ganska bra.
Under nästan ett år har jag fått hjälp med att lära mig saker om mig själv som jag inte tror jag skulle lära mig på egen hand om jag så lade ett årtionde på det. En del saker har varit hyffsat självklara medan andra har kommit som en överraskning, hur det nu kan göra det, kan man ju fråga sig, man tycker ju att jag borde ha koll på vad som pågår i knopp och kropp.
Många gånger tidigare har jag mötts av reaktioner som, eller i alla fall förväntat mig reaktioner som "Lilla gumman då..." eller "Så kan du väl inte tänka..."
Ja, jo, tydligen kan man tänka så, det spelar ingen roll om man "lilla gummans" eller tycks synd om, ens tankar bär man med sig, frågan är väl främst vad man gör med dem.
Personligen har jag ägnat mig åt att grubbla, reflektera, fundera, vinkla och aldrig någonsin ventilera.
En strategi som hjälpte föga, tanken med tankar är trots allt att de inte ska finnas där för alltid.
Well, nu har jag ventilerat, bekänt och studerat. Jag har fått respons och även viss bekräftelse, inte en enda gång har jag hört "så kan du väl inte tänka"
,
Jag har dålig, var beredda nu, nya favvo-ordet, impulskontroll...Visst låter det!
Min brist på impulskontroll handlar alltså inte om att jag slänger mig hals över huvud in i saker innan jag tänkt igenom det, eller impulsshoppar eller säger saker innan jag tänkt igenom det.
Den slags impulskontroll jag pratar om handlar om hur man låter tankar föda nya tankar, känslor nya känslor osv.
Så om ni frågar er själva nu, hur gör ni själva, kan ni handskas med era tankar? är ni säkra på att den tanken ni har är sanning för gemene man. Eller är det kanske så att ni funderar, grubblar, reflekterar och vinklar utan att ventilera?
Jag tänker så här, kanske kan det där med bristande impulskontroll vara ganska skönt, kanske skulle det rentav vara ganska uselt med en befolkning som ständigt hade ett behov av att bekräftas, bekänna och ventilera?!
Jag vill emellertid uppmana er alla att hitta någon, eller något som kan ta emot era tankar och känslor, processa dem och hitta kärnan i dem.
Ok, lovar att jag ska komma med ett glättigare inlägg inom kort, vill ju inte framkalla någon slags massdepression så här i den härliga Svenska sommaren...
XO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar