Försöker desperat hitta något positivt att skriva för att övertyga inte minst mig själv om att jag inte är ett stort tjurhuvud utan minsta hopp om förändring...
Gräver och gräver men...Näää!
Finns inget att skriva förutom att jag är grymt bitter över hur mina första två semesterveckor har förvandlats till mitt livs första (inte gravidrelaterade) sjukskrivning och att jag under minst fyra veckor ska smörja in min löjliga arm med någon ännu löjligare salva som inte får utsättas för solljus och att jag dessutom ska knalla runt med en skena under 4-5 veckor...minst!!!
Jag blir tokig!
Dessutom, tvingas jag sätta i mig en massa piller, vilket jag hatar!
Så , nej, idag finns det inte plats för annat än frustertade tårar, ett evigt dåligt humör och tre galna ungar som envias med att vråla "pappa sa" som argument på varje tillsägelse...
Vill du ha mitt liv, kom och ta det, idag är det gratis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar